Björn Hedensjö

Jag har varit i sociala sammanhang där just den här faktorn har varit en sån grej som jag tror att man har sökt sig därifrån. Det blir för hårt. Men inte att förväxla med det godartade retet som vi gjorde ett helt avsnitt om.

Lyssna på vårt avsnitt Retstickans revansch där vi pratar om retandet, det här godartade retandet som ett sätt att bygga relation och till och med romantik och hur bra det är för det och hur man ska göra för att det ska bli på det sättet.

Okej, ska vi ta vår sista humor ur stil? Det ska vi verkligen göra. Och det är self-defeating humor, självnedgörande humor. Och här är det då viktigt, det här är något som, okej, alltså så här. Det innebär att man gör sig själv till slag på sig, man skämtar om sina egna brister, tar på sig skulden eller förminskar sig själv för att andra ska skratta eller känna sig bekväma.

Och Martin skiljer den här från det som kallas... Det här kallas self-defeating. Självnedgörande humor. Han skiljer det från det han kallar mild self-deprecating humor. Tror jag man uttalar det. Alltså mild själv... Mildt självskoj. Ja.

För att de har väldigt olika utfall. I det här självnedgörande så skämtar man hårt om sina egna brister. Man förminskar sig själv rejält. Jag ska ge något exempel sen. Självdistans älskar vi ju. Folk som kan skämta. Och det andra är mer mildare.

Från en person som i grunden är trygg. Och det är väldigt olika utfall vilken av de här två typerna man ägnar sig åt. Jag tror du anar säkert. Jag är inte säker på att jag förstår skillnad. Jag förstår skillnad men jag är inte säker på var gränsen går. Jag ska försöka förtydliga det snart. Men i det här testet så är det påståenden av typen. Jag försöker ofta få folk att gilla mig eller acceptera mig mer genom att säga någonting som

Jag ser någonting roligt om mina egna svagheter, blunders eller fel jag gör. Om jag har problem eller känner mig olycklig så försöker jag ofta täcka upp det genom att skoja runt. Så att även mina närmsta vänner inte riktigt vet hur jag mår. Direkta översättning från engelska, förlåt för den dåliga svenskan. När jag mår dåligt försöker jag ofta verka extra rolig så att ingen märker hur jag egentligen känner.

Jag brukar skämta om mina svagheter innan någon annan hinner ta upp dem. Jag låter ofta andra skratta åt mig bara för att de ska tycka bättre om mig. Och ett sånt skämt inom situationstecken skulle kunna vara lugn. Jag är van vid att vara den inkompetenta i rummet. Jag tar på mig det. Jag är som en dålig beta-person av en människa. Mycket buggar, ingen support. Alltså, du vet...

Humor två av tio, självnedgörande lite högre. Ja, så det här är sån självnedgörande humor då. Och om man får högt på det här, då har det massa negativa utfall i psykologisk forskning. Den är relaterad till depression, ångest, social ångest.

Att det hänger ihop med depression, det är väl för att en deprimerad människa gör så. Alltså förstår du vad jag menar? Om man är deprimerad så är det här det sättet man... Jag tänker mig att det är väl likadant med de andra också va? Ja, men blir jag mer deprimerad av att vara på det här sättet? Tror du det? Ja, jag kommer på slutet att ta upp sådana här interventioner där man får folk att träna på och testa andra humorstilar och så ser man vad det är för effekt då. Wow, mm.

Det finns väl både korrelation och kausalitet. Ja, lite förstärkande. I de här grejerna då. Det var någon studie där observatörer fick bedöma komiker som visade att sådana här...

De här observatorerna tyckte att självnedgörande humor, alltså den här mer negativa varianten av självdistanshumor, uppfattas som tecken på lägre självkänsla, medan mer mild självdistanshumor kopplades till högre självkänsla. Wow, vilken svår balansgång för oss. Ja, och jag skrev om det i min Likeability-bok om tyckte människor. Där skrev jag om just sådana här studier som visar att

Att skoja med självdistans är väldigt likable, så att säga. Så det handlar om grader.

Väldigt olika. Antingen så var du väldigt dålig, eller så var du väldigt bra. Det finns inget neutralt. Nej, det är neutralt i mitten. Men går man över en viss gräns så blir det positivt. Ja, ni fattar. Självnedgörande humor jämfört med en sån mild variant. Där hade man högre nivåer av så kallad suicidal ideation. Alltså suicidtankar och sånt.

Det är ju då så att de första två stilarna, självförstärkande och socialhumor, var kopplat till en väldig massa positiva saker, den aggressiva och självnedgörande.

Kopplat till en lång rad negativa utfall. Och vad kan man göra då med den här insikten om humorstilar? Det är sånt som man har jobbat med en del inom positiv psykologi, alltså olika typer av interventioner. Och den har visat att precis som personlighet så är de här stilarna relativt stabila.

Okej, så över tid och över dagsform. Ja, men att de kan påverkas en del. Särskilt genom medveten träning av självstärkande och social humor. En sån övning kan vara att man får testa att observera

Hur man skämtar under en viss period. Och sen så får man testa att uppmärksamma och göra på annat sätt i nya situationer. Och det har visat små men signifikanta förbättringar i välbefinnande och också i minskningar av negativa humorstilar. Vänta, hur kan någonting vara både smått och signifikant? Jo, signifikant visar att det är en riktig förändring man får till.

Ja, men liten. Liten men riktig. Ja, och uppgiften till lyssnarna. Nu ska vi få en uppgift. Kul! HU, hemuppgift. Men nu ska ni under en vecka få försöka notera vad ni drar för skämt och i vilken av...

Inte står ut med kritik av det skälet helt enkelt. Så att ja, det finns bra studier på det där också.