Björn Hedensjö

Ta en bild och dra. Då upptäckte jag att jag var blockad i alla kanaler. Det fanns inget sätt för mig att kontakta den här bränniskan. Två år senare. Intressant. Det går verkligen att stänga ner. Där är jag väl lite motsägelsefull. Men det var en gång en kille som var kär i mig.

Precis, han var intressant. Om man skulle skärskåda hans beteenden så har han en rad grejer för sig som underhåller den här Alina Tomsgård-brasan. Ja, vet du vad jag tror? Om det är någon här som känner igen sig i det. Jag tror...

Och den här idén hade ingenting med mig att göra. Utan det var bara en fot i en dörr. För att jag har fungerat likadant senare. Undvikande anknytningskungen. Exakt, och det var även jag queen på det. Bra. Ja, just det. Man kan säga att det är en slags tvåstegsraket här. Jag pratar ju om att endgame är att man ska leva som om den här personen inte fanns i världen. Men fram tills dess...

Det kommer inte att funka. Det kan du göra den dagen du inte bryr dig och den dagen är inte nu. Nej, exakt. Och sen de två avslutande punkterna på den här listan då att dels hitta och sätta sina känslomässiga gränser att när man hittar sig själv då så det här går jag med på, det här går jag inte med på alltså för livet som kommer sen och också kanske i relation till den här personen om den ska finnas i ens liv på något sätt.

Och sen allra sist då att prioritera self-care. Att liksom ta hand om sig själv då. Om man är en person som har kanske glömt det men även om man är i hjärtesorg förstås är det ju bra att ha ett sånt fokus. Liksom vad mår jag bra av? Det är en jättemysig lista tycker jag. Alla ska sätta sig och skriva ner. När känner jag mig mest som mig själv? Vilka saker gör jag då? Hur kan jag göra för att göra mer av det? Du har en enorm sån lista.

Superintressant ämne tycker jag. Verkligen. Jag kommer att tänka på en film. Vilken var det då? Någon med Jim Carrey. Kanske Eternal Sunshine of a Spotless Mind. Ja. Kanske någon annan. Där det är någon som refererar till The Dining Dead.

Är det ett par som sitter och äter middag och inte pratar? Exakt, ett par som har pratat klart. Och jag minns att jag då associerade till någon sån relation jag hade för 10 000 år sedan, där vi var dem. Man var på någon sån semester i Grekland och satt på någon taverna och petade i sig sin...

Sovlaki kanske Och hade liksom Man bara satt och Vad ska jag säga nu Det finns ingenting den här människan kan säga som jag är intresserad av Det finns ingenting jag kan säga som är intressant för mig Eller den Och då ser man överallt bara par som Ja Exakt Och det är ju ingen rolig association Vad tänkte du på

Och inte behöver prata. Det är sweet spot alltså. Den är nice. Exakt. Och om man ska beskriva idealet, om jag skulle göra det. Då skulle jag säga att det här är en person som man har jättemycket att prata om med. Men det är också en person som man kan hålla käften med. Ja. Det tycker jag är idealet. Verkligen.

Så det jag tänker, vad skulle kunna vara problemet här då? Jag har lite olika tankar om det. En kan ju vara att, det finns ju ett par möjliga varningsflagg. En kan ju vara att den här personen, många personer har ju en stark olust inför tystnader. I största allmänhet. Det vill säga att partnern till vår brevskrivare är en sån som stressas upp av när det är tyst.

Ja, vilket ju är mycket vanligt. Och det här är en sån grej som duktiga förhandlare till exempel är bra på att utnyttja. Genom att de bara sitter i tystnad. Jag är journalist innan jag blev psykolog och både som journalist och psykolog så använder jag också tystnad på det sättet. Jag vet att personen i andra änden tycker förmodligen att det är lite besvärligt när jag tystnar den. Så den kommer att börja prata. Vilket var bra för mig som journalist men också som psykolog. Så jag använder det i mitt...

yrke. Och det skulle kunna vara så att det för den här killen då är för han tycker överallt att det är någonting awkward och jobbigt med tystnad. Just det, och kanske en sån där som tar ett socialt ansvar kring det och känner att det här nu är någonting fel, det här måste lösas. Och då blir det ju

Ja. Tärande på något vis. Ja, visst. Det är väl inte varje givet ögonblick. Om man nu är tillsammans så är man ju på samma plats så himla ofta. Och då blir det naturligtvis väldigt ansträngande om man känner att varenda sekund måste liksom fyllas ut. Ja, då tar väl samtalsämnena slut ibland, förstås. Så ett problem skulle ju kunna vara som hon är inne på lite grann, förväntningar och inställning och hans upplevelse av tystnad. Ja.

Ett annat möjligt problem kan ju vara att minns du att Gottman, John Gottman, John och Jane eller John och... John och Jane. De här relationsforskarna, de konstaterar då att ett väldigt, väldigt viktigt...

Sådant beteende, eller något som är väldigt viktigt i en relation med god långsiktig prognos, är att man är intresserad av den andra personen. Och det mätte ju dem genom sådana här olika test. Alltså att man ska kunna svara på massa frågor. Vad heter din bästa kompis på jobbet? Vet du vad?

Vi kan lägga upp de frågorna. Ja, vi kan lägga upp de frågorna. De är ju svinkul. Och så kan ni ha parquiz där hemma. Och då ska man kunna svara på många sådana frågor om man är en person som är faktiskt äkta intresserad av sin... Hur mår bestisens...

Inte hur mår din partner utan hur mår partners bästis just nu. Alltså den typen av saker. Är man intresserad av sin partner så ska man ha koll på lite sådana grejer. Och vad som händer på jobbet och sådär. Förutsatt att partnern är lite kommunikativ då. Och om det finns ett underskott på sådant intresse. Om man inte är så intresserad av den andra. Ja men då kanske man inte upplever att man har så mycket att fråga om bara sådär.

Och det där med följdfrågan, det är så himla fantastiskt. Jag minns att jag själv hade något sådant socialt break någon gång i livet. När jag förstod att man behöver inte... Om man ska gå på en dejt eller om man ska sitta ner i något socialt... Man behöver inte fundera ut saker i förväg. Samtalsämnen. Utan man kan bara surfa på följdfrågevågen. Börja med en fråga och det svar du får ger nya möjligheter.

Men jag tror att det verkar hjälpa. Ja, om det kan kicka igång en. Ett annat möjligt problem är att det finns en rädsla för sårbarhet i relationen. Att man har kört fast i det. Att man är så upptagen vid hur man framstår för sin partner. Så att man vaktar på sig själv. Just det.

Och de här 36 frågorna, eller det här spelet Dialogdyka, de är liksom lite inriktade på att lösa det problemet. Att man får öva på att vara sårbar med varann. Det brukar också öppna de här snackkanalerna. Om man vågar vara lite svag eller berätta om sånt som är svårt. Ja, ni vet. Allt det här som vi brukar köta om. Precis. Ja.