Carl Hall
speaker
63 appearances
1 recordings
1 series
first heard Sep 2026
last heard 4d ago
Carl Hall’s voice in public audio — every appearance, attributed to the second.
Trend
recordings per month · last 12 monthsRecordings per month over the last 12 months — 1 in all, peaking in Sep 2026 with 1.
Appearances
Men det är de inte alls. Jag skulle säga att 80-90% av alla de här tankarna är antingen helt värdelösa eller negativa. Så jag har ett verktyg som jag beskriver i boken som kallas för passkontrollen. Och där kan man egentligen ställa tre frågor. Den första frågan är...
Ja, om tankarna, när en tanke dyker upp då. Som till exempel, du tänker så här, fan också, jag är en dålig människa. I mitt fall kan det ofta vara så här, jag spenderar alldeles för lite tid med mina barn, jag har dåligt samvete, jag är en dålig pappa. Kommer upp den tanken. Och så ställer den frågan, jag är en dålig pappa-tanken då. Ett, är den sann? Kan du på ett objektiv säga att den här är sann?
Nummer två, är den hjälpsam? Hjälper den mig i det här fallet? Och nummer tre, borde jag ge tillgång till den här tanken till mina känslor och den känslaenergin? Om svaret på någon av de tre frågorna är nej
Så ska man släppa den här tanken och låta den gå sin väg. Utan att låta den finnas kvar i huvudet. Och det är en sak som har hjälpt mig väldigt mycket. För den här tanken som till exempel att jag är en dålig pappa som dyker upp. Eller till exempel att min fru älskar mig inte längre. Det är också en vanlig tanke som dyker upp ofta. Och jag vet inte om den är sann eller hur. Jag kan inte objektivt säga att den är sann.
Är den hjälpsam? Det är den definitivt inte. För då blir jag misstänksam. Och ska jag få tillgång till mitt känslorister. Då vet jag vad som händer. Då blir jag plötsligt svartsjuk. Eller jag blir arg på henne. Eller ledsen. Eller känner mig övergiven. Så många av de här tankarna. Det har varit en otroligt värdefull sak för mig. Det skulle jag säga.
Det finns massa med det här arvet liksom. Och de har ju gjort faktiskt studier på möss. Det är ganska intressant. Så har de gjort att ett trauma fortplantar sig i möss i tre generationer. Alltså inte genetiskt. Utan de ringer en bjälla till exempel och så gör de en elektrisk stöt eller någonting till musen.
och så fortplantas den så om du tar liksom barnbarnet det är den musen om du ringer bjällan utan att de haft någon kontakt med varandra eller någonting
har fortfarande samma trauma eller är rädd för den här bjällan så att någonstans så är det ju någon fantastisk fortplantning som sker och vi jobbar ju med massa generationstrauman tror jag som det här fallet med min mamma så jag fick ju inte höra någonting om min mammas barndom någonsin och när hon var på sin dödsbädd så försökte jag prata med henne och få reda på mer och
Men faktiskt efter hon dog så fick vi ett brev från en av hennes barndomsvänner som berättade om hennes barndom och fick reda på lite. Och en av de händelser som hon berättar som verkligen stack kvar i huvudet var att mamma hade varit nere vid någon sjö med sin pappa, min morfar. Och så hade hon gjort något som inte han gillade.
Och så hade han tagit hennes huvud, hon var kanske fem år gammal, och bara tryckte ner under vattnet. Och bara hållit det nere. Och när jag fick höra det så förstod jag på något sätt att wow, mamma hade det inte så lätt. Mamma kanske gav till och med mer kärlek än vad hon fick då. Och hon lyckades faktiskt göra någonting bättre än det hon fick då. Så det tror jag liksom är
Det är ju precis som du säger, det är ju hela vår uppgift att försöka liksom hela de här sakerna. Och så vi slipper föra över dem till våra barn. Och i en sån här svampsarmoni som jag hade så där gick in väldigt mycket i relationen till min mamma. Så förstod jag också att jag och mamma är samma sak. Och jag har liksom haft väldigt mycket...
och kanske sett ner på min mamma för att hon var så himla instabil men när man kan liksom se på dem med kärlek och säga wow, du gjorde ändå så jävla bra med all den skiten som du fick liksom och det fick jag också till mig i en sån här svampseremoni att det var liksom som ett sår
Som jag hade möjlighet att lösa upp då. Och efter den ceremonin. Så kunde jag också gå. Gick jag för första gången till min mammas grav. Och sa liksom. Mamma jag förlåter dig. För jag tror det är den största saken. Är att förlåta våra föräldrar. För det är först då man kan. Man kan släppa hela den där grejen. Ja.
Men det som jag tycker är så fint då det är ju att det finns ju verkligen möjlighet att hela trauman, det är inte någonting som man behöver bära på och det finns massa olika sätt för att gå in i sina trauman och lösa upp dem då och ett sätt som man kan göra själv då,
är bara en väldigt enkel metod. Men man kan se till att vara själv. Käka svamp. Ja, käka svamp är faktiskt en genväg skulle jag säga. Svamp eller det är en genväg. Och det ska man också komma ihåg att när man har gjort någonting genom psykadelika, de är otroligt värdefullt för att veta
För att komma till en plats som hade tagit väldigt lång tid att komma till. Om man hade varit mediterad. Men man har inte gjort jobbet själv då.
så när man har gjort en psykadelisk tripp eller någonting så är det ju det stora jobbet är ju att integrera allting då och verkligen se till att att man använder den här kunskapen man har fått då så det kan vara värt att komma ihåg med psykadelika jag tycker en väldigt fin sak som jag har gjort flera gånger i mitt liv är att
åka någonstans och vara helt själv. Och inte ha några böcker, inte ha någon musik, stänga av telefonen, absolut inga intryck i tre till fem dagar helst. Och sen när de här obehagliga känslorna kommer, eller obehag som kommer,
Så bara möta det gång på gång och bara stanna kvar i det här obehaget då. Och för mig så har det gjort att många sådana trauma löser sig upp då. Ensamhet i kombination med att verkligen ta emot allt det som kommer då.
Är i en situation att du faktiskt söker upp de här sakerna också. Alltså du söker upp att de här känslorna. Du tar dig tid. Att vara ensam för att möta dig själv. Då kommer ju de här gamla känslorna upp. Eller hur? Och det är verkligen en möjlighet att liksom lösa upp saker. Som kanske har legat där. Och det är ju lite det som. Man kan säga att den här ormen i mig handlar om. Det handlar om att möta de här delarna av dig själv. Som du egentligen inte vill möta då.
Showing 41–60 of 63 · page 3 of 4
← Previous
Next →