Christopher Wollter

Och så är det för en porrberoende. Jag har sett porrberoende som, folk som har tagit livet av sig i skammen, men också de som har tänt av som har fysisk abstinens, alltså som sitter och skakar. Så att konsekvenserna och det finns där ute, det är odiskutabelt. Det intressanta är ju hur man tar sig ur det.

Att man inte tror på förändring för att man känner att jag kan inte vara ärlig med det här. Eller försökte du förändras och tänkte att det här går utan att vara ärlig? Jaja, hundra procent. Det är ju det här som är det sjuka. Att hjärnan får dig att tro att du har kontroll. Det är som att du har en vattentäta skott inom dig. En del av mig där Stoffe vill leva ett liv med självrespekt med värdighet och leva efter mina värderingar

Och sen har jag en annan del som under åren tog över mer och mer och till slut får inte den här andra delen plats. Och då kommer man till en punkt där smärtan vidareöverstiger kicken du får från ditt beteende.

Och där tror jag att alla beroenden behöver komma när man tar hjälp. Och det kan ske på två sätt. Det ena sättet är att man själv mår så dåligt. Jag sökte ju det här under alla år, hjälpen. Men när jag sitter på den här kliniken för könssjukdomar och ser att har du ett problem att styra ditt sexuella beteende? Det var en sån välpunkt. Det var något som klickade till i mitt huvud. Jag hade inte sett den här meningen, ring det här numret.

Och när jag kom in dit och han beskrev sitt liv så sa jag, men det där är ju jag. Men är du sexmissbrukare? Ja.

Och jag har tänkt, men det är inte jag. Jag är inte det. Jag kan hantera det. Då kommer den här andra beroendehjärnan in i mig. Det är du inte. Det är lugnt. Det är den här inre dialogen som alla beroenden håller på med. Jag är en alkoholist. Jag har haft en vit månad. Ja, eller en spelberoende som idag är en klinisk beroendediagnos. Också ett beteende som sker bara i hjärnan. Säg att du i...

februari spelar bort dina besparingar. Och du får väldigt negativa konsekvenser av det. Och säger, det här ska inte ske igen. Nu ska jag jobba mig tillbaka till ett normalt liv. Och sen kommer tanken tillbaka hela tiden. Och till slut kan du inte motstå den. Så i oktober så spelar du bort barnens besparingar. Och kanske till slut huset. Konsekvenserna blir större och större. Det betyder att den personen har spelat två gånger på ett år.

Men den är fortfarande lika beroende, för den har inte kommit ut ur det systemet. Och så ser det ut i droger, så ser det ut i processberoende, så ser det ut i det som man kallar näringsberoende. Det som egentligen ligger närmast sexberoende är ju mat, därför att det är någonting vi behöver. Så resan handlar om att hitta tillbaka till en sund relation till mat eller sund relation till sex.

Och det är en väldigt lång process, det är ingenting som bara går sådär, utan ni förenar med oerhört mycket smärta såklart, men också den smärtan som vi inte pratar om nu, men ni borde egentligen ha ett eget avsnitt med Julia, vad den gör med omgivningen.

Det skulle jag faktiskt vilja ha. Och den smärtan som jag överförde att återstå i den smärtan som jag har åsamkat min partner och min familj. Alltså alla bieffekter. För till slut så blev jag som ett tomt skal. När jag sitter i bilen

Då veckan innan den första oktober 2009 så har jag återigen förflyttat alla mina gränser som jag bestämt att det här får jag inte göra, det här får jag inte göra.

Och till slut är... Och det var min botten. Den kan se olika ut. Där och då så är jag... Alltså det är som att jag är bara i tomhet och i smärta. Och då ringer jag det där numret. Som jag hade försökt ringa innan. Men när jag kom till telefonsvaran så vågade jag inte. Rädslan av att någon skulle känna igen mig. Eller känna igen min röst eller så. Var för stor.

Och det var också den rädslan som gjorde att jag inte vågade berätta det här för någon. Inklusive mina närmsta. Och det är oförsvarligt. Och det var ju det som jag senare behövde ta ansvar för.

Alla problem. Det där har ju faktiskt Gabor Maté och jag tror även Stefan Einhorn har varit inne på detta. De är fantastiska, men har beskrivit just beroende med kortsiktig lindring, långsiktig söndring och oförmågan att avstå. Den sammanfattar väldigt väl beroende. Trust. Very important.

Det är ett ständigt kontrollerande av lögner. Det är ett ständigt nedtryckande. Det är som att jag tryckte ner allting i ett kärl. Och ju mer jag tryckte ner det, allt det där som jag inte ville titta på, desto större blir det trycket till att gå tillbaka till drogen igen. Och sen vilken drog det är, det är egentligen irrelevant. Men det är precis så det beroendesystemet ser ut.

Och enda sättet att bryta det, det är ju att bryta isoleringen. Så det här är ju egentligen en resa i... Jag tycker också att det kan vara bra att prata om det här med... Eftersom det är 16 år sedan så är vi fria från det idag, det är därför vi kan prata om det.

Men den som hatade mig mest var ju jag själv. Självföraktet var ju så gigantiskt. Och isolationen var så stark och skammen var så monumental. Så den här resan handlar ju om en process som går från isolation till på något sätt självacceptans och självkärlek. Men däremellan står ju också en anhörig.

Och det gör det här så mycket mer komplicerat. Det är därför behandlingen av det här är så otroligt viktigt att det finns inte bara behandling för den beroende utan behandling för den anhöriga. Och man måste inte vara medberoende för att vara anhörig utan man kan faktiskt bara vara anhörig. Julia har ju skrivit väldigt bra om sitt medberoende i boken och hur den resan var för henne.

Hade ni några sådana mönster från början? Till hundra procent. Och hon beskriver så bra i boken också hennes resa som faktiskt också var friskillt från mig utan som handlade om henne. Vad hon kom med för bagage och hur hon har fått anpassa sig som liten. Och det är ju ingen slump att någon träffar en alkoholist för femte gången och har skilt sig och träffat samma. För att det är någonting man känner igen

Och det är djupa strömningar i en som på något sätt möter det där. Det är som en röd och vit magnet som sugs till varandra. Problemet, eller det intressanta...