Christopher Wollter

är ju hur vi då i den här terapin, hon har ju sin terapi särskild från min. Och jag har min, så vi går ju parallellt med varandra. Och målet var inte heller att vi ska bli ihop eller fortsätta vara ihop. Nej, utan målet för mig, jag visste ju att jag riskerade min relation. Och jag var livrädd för det såklart.

Men jag visste att jag är tvungen att göra den här resan oavsett när jag avslöjar mig för Julia. Och Julia förstår att hon är tvungen att göra den här resan oavsett om det är vi eller inte. Dels det traumat som jag har överfört på henne men även den medbronterapin som hon gick i.

Efter två år så stod vi fria till varandra och under den perioden så hade vi ju inte valt att vi ska vara tillsammans utan vi fick se vad som hände. Och sen valde vi om varandra. För min största rädsla och den min största skam där var ju att tänk om det här bara var en destruktiv dans från början. Att kärleken inte var särskild från mitt missbruk utan allting bara var en kökelnödding av känslor och liksom så här.

av en destruktiv dans. Men det vi såg när vi stod fria efter två år, när vi kom igenom ilska, sorg, skam och började smaka på den här självacceptansen och börja se, så såg vi att shit, nu är vi på en helt annan plats. Vi har kastat vår gamla relation

På soptippen, men vi har också gått igenom varenda detalj i att hon fick svar på allting hon bör få svar på. Och att jag gjorde den här rigorösa kollen på mig själv och all min förnekelse. Det här är väldigt enkelt beskrivet nu. Men att då sedan välja om varandra i ärlighet. Det är ärligheten som är, återigen, den...

Absolut springande punkten. Kärleken fanns ju där, men det är ju ärligheten som gjorde att vi fick möjlighet att ta oss vidare. Visst är det så att ni lever i någon slags radikal ärlighet, eller vad kallar ni det? Ja, jag är fortfarande idag helt tvungen att göra det. Och vad innebär det? Måste du berätta allt du tänker på? Absolut inte. Där fanns det väldigt...

Där fanns det väldigt tydliga regler som sattes upp. För ja, återfallsrisken fanns ju där. Återfallsrisken, många blev ju avslöjade som satt i den gruppen. Och det ska jag också säga att i den gruppen som jag satt var vi kanske 10-12 personer. Alltså gruppterapi? Alltså motsvarande så som man har sett i filmer, anonyma alkoholister, man sitter...

Det man ser är ofta 12-stegsmöten som är ute på stan. Det här är en behandling där de är utbildade i ITAP i USA, som är världens främsta institut för sexberoende. De flesta terapeuterna är utbildade där.

Och då går man ju igenom väldigt tydliga steg i behandlingen som handlar om att först göra, för min del då göra en total inventering av mitt liv, av hur jag har sett ut och kopplat mitt sexuella beteende till mående, till konsekvenser, till göra ett avslöjande brev för Julia, berätta vad jag har gjort.

Men väldigt, väldigt försiktigt därför att hon kanske inte vill veta allt så att det handlar om att det finns väldigt strikta regler i hur den här processen går till. Och det finns också då sådana regler för hur den här, kallar ni det radikal ärlighet eller är det något annat begrepp?

Nej, vi kallar det i ärlighet. Jag har ett kapitel i boken där jag får en övning där nummer ett när man kommer in på en klinik är att ta bort drogen. Det är nummer ett. Lugna ner hela dopaminsystemet i hjärnan.

Då handlar det om 90 dagar börjar man med. Ingen onani, ingen sex såklart. För vi gör inte det att man blir liksom... Alltså ingen onani låter som något som man skulle kunna bli ännu mer sexbenägen av. Ja just det. Nej men det som blir så tydligt är att när du tar bort drogen, då kommer alla känslor upp. Allt det som du har tryckt ner. Du kan inte ångestdämpa med det. Du kan inte ångestdämpa. Jag började röka. Från ingenstans började jag röka. Måste ha någonting liksom.

Så när det där kommer upp, så nu kommer jag till ett svar på din fråga. Det man gör är att om man tänker sig tre cirklar. Den inre cirkeln är det som jag ska hålla mig ifrån. Och det kan du se lite olika ut beroende på vad man hade för uttagande mönster. Men för mig var det ju då porr. Bort med porr och bort med alla tillfälliga sexuella möten. Och i det så finns det även det här flörtbeteendet. Alltså...

Som handlar om bekräftelse. Bekräftelsen är också väldigt central i detta. Det är ett bekräftelsemönster som har löpt emot. Men det handlar om att ta bort det och titta på att om jag håller mig fri från detta, då kan jag kalla mig nykter.

Andra cirkeln handlar om beteenden som kan dra mig in i det här utagerandet. Och för min del så handlar det om, och då pratar man om inre och yttre triggers. Och inre trigger handlar ofta om känslor. För mig var det ensamhetskänslor som var det absolut mest triggande. Rastlöshet, tristess.

När jag började känna ångest eller odefinierbar ångest. Om jag skulle sätta mig på en bar och beställa in en öl, alkohol för mig var en absolut trigger.

Då blev du omdömeslös. Ja, och det tog bort skammen. Om jag skulle sätta mig i en bar och ta en öl och sen bara titta mig omkring, det skulle vara en slipp. Det kallas för en slipp. Så att om jag slippar eller utagerar, det måste jag berätta för Julia. Men om jag bara blir triggad...

Så att säga att jag blir triggad av någonting, att jag börjar få ha fantasier kring någon eller känner mig triggad av att vilja gå tillbaka till det här destruktiva beteendet. Det ska jag inte ta med Julia. Det ska jag ta med mina gruppmedlemmar och med mina terapeuter. Så det delar vi upp väldigt tydligt. Så den ärligheten har vi än idag. Alltså att följa den.

Och den yttre cirkeln handlar om att göra saker som tar mig bort från de två inre cirklarna. Och det kan vara för mig att gå på möten eller ringa någon, meditera, träna, vara med vänner, ta hand om de känslorna under som jag agerar på och möta upp dem.

Har du någon pågående behandling? Nej. Det finns inga möten? Jag tror det är där väldigt många missuppfattar. Jag och Julia har haft det bra de senaste 14,5 åren. Det tog oss två år av riktigt tuff behandling enskild och tillsammans. Men framförallt enskild. Sen började vi få tillbaka vårt liv fast på att