Danyel Couet

Nu kan jag nog göra den igen. Men det känns som det är lite fel säsong. Men vi har en kille hos oss. Han har ju fått vara med och göra den här med mig massor med gånger.

Sen gjorde han själv och så blev det inte bra. Sen har han misslyckats också väldigt många gånger. Och nu sitter den. Man är så stolt. Och inte jag där en kväll och han gör den. Så skickar han alltid en bild. Det där är ju vansinnigt. Jag tror jag bara äter det en gång. Men det är inget jag gör själv.

Nu använder inte jag då vaniljsocker. Nej, nej, nej. Men om du vill ha riktig vanilsmak så måste du ju köpa bra vanilstång. Det kostar ju, men jag kan ju i en sån kaka kan jag köra ner alltså 12-15 stycken vanilstänger. Det är klart att det går att ha för mycket men det är svårt att komma dit. Du måste dra av vansinnigt mycket. Men just det är...

Det är samma sak när jag gör en sån här crème patissière. Jag har också så här osunt mycket vaniljstång i. Den blir så hård och fast och du gör ju alltid någonting annat med den. Det blir så tråkigt om bara några små prickar. Då får du inte den här kicken av vaniljen. Och vaniljen är ju god.

Massa olika restauranger. Det blev två på en gång faktiskt. Jag hade en krog på andra sidan gatan. Eller mittemot. En bar. Där vi körde lite.

typisk parisisk liten minibistro hål i väggen variant sådär vilket var väldigt mysigt och till slut så blev det en ganska bra jazzbar så var det mycket internationella jazzmusiker som var där vilket var jättekul

Sen så öppnade jag ett ställe i ringen, i den där foodcourten som de hade där. Och sen var det något mer, jag har glömt vad det var. Hur var det att gå från 20 till 4 då? Jo men grejen var så här att det var ju inte bra att ha så många, man blir ju bara snurrig i huvudet.

Och det är först nu för två år sedan som jag sålde bort allt som jag hade. Jag hade kro på Gotland också och allt annat. Bort med alltihopa och bara lägga in. Och det är det bästa beslutet jag någonsin har gjort i mitt liv. Så nu är jag på en lycklig plats rent arbetsmässigt så att säga.

Att kunna lägga allt fokus på ett ställe. Det är lyx. Och att kunna vara där. Som jag sa tidigare. Jag kör prep från åtta på morgonen varje dag. Och så är jag där så länge jag behövs på kvällen. Ibland behövs jag hela kvällen. Ibland behövs jag inte alls. Vilket är skönt. Men jag är alltid där. Vi pratade om romantiskt förut. Matlagning. Men det här är ju romantiskt för mig. För det här är ju en sån här...

om man tänker sig hur drömmer man att en krögad roll ska vara jag lever min dröm just nu jag kommer in varje morgon jag går varje kväll jag har satt alla såsar jag har satt alla grunder om jag går därifrån så kan jag vara jag är nöjd för jag vet att det de skickar ut är bra men det är ju sällan om man frågar ett barn vad skulle du vilja bli

Ja, verkligen. Jag backar tillbaka och har gjort det på riktigt. Tidigare så hade vi så många ställen och vi hade en uppdelning. Men man kände sig hela tiden otillräcklig, skulle jag säga. Man var aldrig...

Man var aldrig på ett ställe mer än en liten stund. Och sen var det där så åker jag till nästa. Och den var jobbig. För att hela tiden aldrig känna sig tillräcklig. Ja det vet man ju tillräckligt av med familj och ha en krog. Ja det räcker ju det också. Men sen det romantiska i att ha en krog det är också att du är där och möter många stammisar varje dag.

Du tar emot dina gäster. Det blir ju verkligen... Det blir en relation. Någon kommer till min restaurang. De kommer in genom dörren för de ska till mig. Det är mina gäster. Man är ute i matsalen. Jag är mer ute i matsalen på kvällarna än vad jag är på dagtid. För det är mycket i köket. Och det är kul. Så det är...

Jag känner mig som den här stora tjocka krögan. Så jäkla skönt. Det är min pojkdrum. Har du fortfarande kvar barlokalen? Nej. Den är borta. Så nu är det bara händelser. Men det var ju unikt och fantastisk känsla för hela idén var att ha två krogar mitt emot varandra och att

Jag vill ju ha det här lite parisiska. Att man springer förbi. Eller över gatan. Man har en bricka med sig med någonting. Vi körde ju mycket i det. Men osten var slut där. Men då gick vi och hämtade det här.

Tog de fördrink där. Sen kom de in till oss och käkade middag. Ja men det vet jag. Jag gjorde det själv någon gång. Tog ett glas vin in i bardelen där. Och så gick vi över och käkade. Ja det är ju jävligt trevligt. Och så är ju det huset där baren var. Den är ju väldigt. Det är ju så här bågar. Stenhus. Det känns lite Paris liksom. Medan det huset som hade grin i är ju.

typ från den tiden som alla vill glömma, 60-talet när de skulle bygga om alla vackra redningar, alla fina byggnader i Klara och skulle bygga nytt och fräscht. Vi jobbar ju på att driva projektet IBM, ingredienserna bar och mat. Annars är ju IBM någonting annat också. Det vill jag spela på. Men du som har den här otroliga middegna erfarenheten av att öppna restauranger,

Om du skulle ge oss ett, två, tre tips för att driva framgångsriken, vad skulle det vara? Ja, säg det. Jag tror att det viktigaste om man ska öppna någonting men du var lite inne på det förut också att det är ingen som om man frågar ett barn om han ska bli kock eller krögare så säger jag inte att han ska bli entreprenör och driva en massa restauranger. Nej.

Det finns ju faktiskt sådana som de kommer in i den här världen och ska bygga en kedja eller de ska bygga någonting helt annat än vad vi kanske som sitter här som har en romantisk och passionerande ambition till vårt yrke på något sätt. Vi brinner ju för det här för att vi lagar mat och vi kan servera våra gäster men andra brinner ju för det här för att de vill tjäna pengar och för att de vill bygga någonting.

sen kan man ju ha bägge två absolut men jag skulle säga att jag är kanske den senare då som är mer passionerad för det här och då ska jag säga att