David Gunnarsson Lorentzen

Det flöt på hela den biten. Så när vi skulle köra sen så var tallrikarna lagda vid tre och stod i kyl. Sen ställde man ut dem och timade.

Lagom klart och sen... Man hade velat gå en liten rundtur. För det är ju inte en kyl. Nej, utan det är uppe. Sen är det ju lite transporter och grejer på väg ner. Som är också en logistikfråga i sig själv. Hur man löser det. Men Gunnar och hela gänget har ju bra... De gör ju det där ganska ofta på året. De har stora fester. Bizarra är att de gjorde Nobel på onsdagen 1300. Sen hade väl polisen en middag för 900 på fredag. Liksom.

Det är ändå en ganska stark omställning där. Nu kör vi liksom. Eller om det var 700. Men det var en betydande mängd i alla fall. Det är starkt. Man ska göra all heder i... Är det Gunnar Forssell vi pratar om? Gunnar Eriksson. Han borde få komma hit. Prata logistik. Timmets logistik.

Det kändes bra, men sen är ju faterna lagda innan. De står ju på sådana vagnar som går in i ugnen i det här systemet. Sen kommer det en kille från Rational som har ett program. Han programmerar in så står det så här, Nobel 2025. Då tog jag faktiskt tre varv runt och andades några gånger. Blundade? Ja, vagnen åker in och så bara, jag kan inte göra det nu.

Jämför det lite med att tänk att vara konditor. Och du gör soufflé. Men i någon ugn och en förutsättning. Du har ingen aning. Du stoppar in den där i ugnen och så bara...

Okej, nu hoppas vi att det funkar. Alla de här vet att de har gjort allt på det här sättet. Jag får bara lita på det. Hur många minuter ångest är det? Sju minuter. Ren ångest bara. 750 grader och den blåser på. Ni vet ju en sexaration när du har en sån stor. Den vibrerar i den där plåten när fläkten drar igång.

Allt är i logistik. Vi har ju testat. Men man tänker ju ändå det värsta. Vad händer? Tänk om vi hade glaserat den här cellergrejen med en gelé med libsticka och grejer som var runt. Tänk om den släpper. Vi har inte värmt den ordentligt. Den släpper när man värmer. Det gjorde det inte. Sen så går det på en sån termokåpa över här. I det här programmet så ingår det ju att

Den här tiden som den ligger under termokåpan handlar också om en uppvärmningsfas. Då fater det varmt och sen är det värme därinne och den värmen balanseras ut. Det måste finnas en ytvärme från början. Fisken är inte varm när den kommer i ugnen. Vi har lagat den innan för att den inte ska släppa en massa vätska.

Och sen ska det då ligga under kåpan och sen ska fatet fram och så vidare. Men vad är det på fatet då när det åker in i ugnen här nu då? Ja det är ju fisken och sen båda garnityren. Och sen kommer det en side som kommer från sidan. Men allt som man egentligen serverar ligger ju på det här fatet. Så vi valde att inte lägga någonting efter. För vi kände att vi trodde att det viktiga för logistiken är att det inte blir massa hassel sen och att alla känner sig trygga. Vi lägger fram fatet klart.

Så vi jobbar väldigt mycket med att det ska se fint ut utan att vi ska behöva göra den sista handpåläggningen som blir stressad. Det kommer inte att ligga still.

Det blir lite svårt att servera. Det kan bli en... Och det är ganska mycket. Så det blev väldigt skönt. Jag lyfte ju fator. Det var mitt jobb. Ställa fram dem och kolla. Korrigera om det är någon liten grej. Så är det tio fator jag ställer fram. Och det är där jag har koll på. Det är hundra portioner bara där. Det är helt sjukt. Det som är det mest imponerande för mig tycker jag. Gåshudskänslan. Det är ju...

Det går så jäkla fort. Man rullar in med vagnarna. Nu lyfter vi ut faten.

Så var det en gång så var vi lite snabbare. De har lyft de här faten. Jag har lyft upp tio fat. Då är det 1300 pers. Då bara går servitören så bara alla får mat. Nu är maten ute. Det är så jävla snyggt. Det är såhär. Det bara hann liksom inte. Du har inte ens njuta. Jo, men det var också en grej som var ganska häftig med det här. Eftersom man lutar sig tillbaka då på den logistik som finns sedan tidigare. Så när allting var klart

Då behövde jag bara fokusera på mina enkla uppgifter i myrstacken. Att jag ska bara bära den här grejen till... Gör jag det, om alla gör sin grej, då kommer det här fungera. Det har man redan tänkt ut. Det var lite så här Liam Gallagher-upplevelser. I somras när de körde vissa låtar, då blundade han bara och lyssnade och tog in känslan.

Jag tänkte en kort sekund på det, men framförallt i att det var Jakob Myllras musik som jag kände sedan tidigare, stämmingsfullt som bara den. De släckte ner också precis innan båda rätterna, för det var musik innan maten gick ut i samband med det. Så det blev en väldigt sakral känsla i gyllene salen. Två långa bord, det stod 200 servitörer, 100 på varje sida. Alla är superfokuserade och så kommer den här pampiga musiken.

Det var flera gånger, lite klump i halsen, lite tårar i ögat och bara... Tänk, du får göra det här. Och det hinner man oftast inte göra. Om man är stressad och har tusen frågor och alla är runt omkring och frågar, då kör man ju.

Men här var jag bara en av alla. Professionellt låter det som. Extremt professionellt. Det var väldigt härligt. Så efteråt var man färdigbearbetad på något sätt. Det är en av få tillfällen jag känner man har gjort någonting som man tävlar på kyss innan man inte tar in det på något sätt. Det tar ett år innan man ens fattar vad man gjorde.

Men det här var det väldigt så i stunden. Och sen den här trappan man ska gå ner med efter desserten så får man en applåd och så går desserten ut. Det är också en otrolig upplevelse. Mäktigt. De fick äta pigvar frischerad med pigvinsmussla och sockertång, rostad rotselvi, glaserad med libsticka, smörkokt potatis, gott.

Savoy K som har kokat tills den är mör så binder den lite grann en liten klick smör och sen liksom purjo och sen stekt svamp ovanpå eftersom vi hade potatis på tar för oss var ju det också en sån grej att vi jobbar ju inte med den typen av mat på Aira på Bobergs är en annan sak men då är det kanske också bara

Inte treganityr. Alltså så här, vi jobbar inte så ofta med att det är tvåganityr plus en side. Alltså på tallriken. Vi jobbar lite cleanare egentligen i smakbilden. Så det blev liksom en annan grej också. Lite grann som att komma tillbaka till när man tävlar kanske. Att man ska upp med två grejer. Och sen en