Emil Hansljus

Nej, men han har inte sett mig än. Jag ser att han är där borta. Så jag ska gå dit och säga hej. Det är väl inget konstigt? Jag vet inte vad du ska göra nu. Du springer i kapp honom. Nej, jag går lugnt och sannsatt fram. Och så säger jag hej, hej. Kul att se dig igen. Och då säger han, kul att se dig också. Är det bra? Ja, det är bra. Sa han någon gång ditt namn? Kommer han ihåg att du heter Hampus?

Ja, men det är väl oviktigt. Jag tycker det är ganska intressant. Om man säger tjena Hampa, då är det coolt som tusan. Du vet, vi inom hovet, man behöver inte hålla på med titlar och sånt där. Vi känner varandra så pass väl. Niar du han? Ja, det gör jag. Hur säger du då? Berätta. Ja, då.

Har ni en fin resa? Har ni det bra? Fy fan vad sjukt. Coolt. Då i alla fall så frågar han. Ja men är det bra? Ja men det har varit lite det här och det här under året. Han bara ja men gud vad kul. Och då ställer jag frågan. Så vad har prinsen gjort under året? Hur var prinsens 2025? Och då säger han ja men du vet det är ju det ena och det andra med stiftelsen och sådär. Ja lite med design.

Och då vill jag ändå vara lite... Jag är ju ändå intresserad av det han har att säga. Så då säger jag, jag har design. Det hade jag faktiskt inte koll på riktigt. Visste du det? Nej. Han håller på med design. Så då säger jag, jag har design. Vad är det för någonting då? Ja, det är ju ett bolag vi har. Jag håller på och designar inom det. Jag bara, ja, är det nytt eller? Han bara, nej, det är ju 15 år. Så han är lite bitig där. Så jag, oj, oj. Det är inget konstigt liksom. Så då frågar jag lite schysst. Ja, men vad...

Vad heter det där designgrejen då? Ja men det är ju Bernadotte och Kylberg. Jaha, och då hör inte jag riktigt vad han säger där på slutet. Jag hör ju såklart att han säger Bernadotte, det är ju efternamnet. Men det är där på slutet, då hör jag inte att han säger Kylberg. Så då säger jag, och det här går som fan med mig i slow motion. Så då sa jag, förlåt vad sa ni? Och då tror han att jag menade Bernadotte.

Så då säger han, Bernadotte. Alltså förklarar sitt efternamn, alltså vårt kungahus efternamn. Som man självklart har koll på. Men det blev ett missförstånd. Och det gör ju, det känns ju då som att jag har missförstått vad karn heter. Vad hela vårt kungahus heter. Och jag skäms över det här och jag säger, men jag vill ju inte rätta. Då säger jag bara, jaha, ja okej. Ja men vad bra, ha det bra, hej.

Hon skäms ju, det borde du inte göra. Men det var bara en tråkig missuppfattning. Och det var lite liknande som du och prins Carl Philip upplevde här. Där borde du kanske ha sagt, nej men vet du vad, jag är inte så trög. Nej men det kan man inte säga där. Jag kan inte sätta mig själv i den positionen att jag ska behöva rätta det här missförståndet över en konversation som är tio sekunder lång. Då får jag ju bara svälja mitt lilla miss där och det är väl ingen fara. Jag fattar det också, jag förstår det. Det är svårt också.

Han har ju överseende. Det här är ju en otroligt trevlig person. Det är inget problem. Men, det fortsätter. Då sitter jag och käkar middag. Vi är ett ganska stort gäng. Vi är typ tio pers. Och jag är precis som dig. Du vet när man blir lite rastlös efter man har käkat. Man orkar inte sitta kvar.

Man känner att man vill upp och gå och vandra lite. Jag brukar ju vandra en hel del, precis som dig. Jag vet inte varför det är så, men jag behöver vandra. Ja, fullt förståeligt. Och då ställer jag mig upp efter middagen och börjar vandra. Och då går jag utomhus. Och det är lite kallt, men jag tar en liten promenad runt huset. Jag gör det.

Och då tänker jag så här, ja men du vet när man känner sig lite busig. Jag vet inte varför jag håller på så här, men jag känner mig lite busig. Så jag tänkte jag går runt hela den här stora hotellbyggnaden och går liksom till restaurangen. Så ska jag liksom knacka på rutan eller busa lite med mitt bord som sitter där precis vid fönstret. Så kanske någon säger, oj vad tokigt, nu är Hampus utomhus.

Jag vet inte, jag har väl problem. Går då fram till fönstret. Ser fönstret som jag är tvärsäker på vad de sitter vid. Ställer mig då med händerna vid ögonen. Du vet när man ska kika in genom ett fönster som är svårt att se in i. Så jag håller händerna runt tidningen, runt fram. Och pressar mitt ansikte mot det här fönstret.

Då står prins Carl Philip en meter från det här fönstret och håller sin barn och tittar ut genom det här fönstret för att se den fina skidorten. Fram kommer jag som någon jävla uggla, något creep och pressar mitt fula face mot det här fönstret. Och allt jag ser är då vår prins Carl Philip som bara står där och försöker njuta av utsikten. Men jag...

Trycker upp facet. Och allt han gör då. En lite sån här cool nickning. Alltså det är 100% på någon lista. En svart lista nu. Och allt jag kan göra då. Det är att play it cool. Som att det var liksom meningen. Så jag tar ju bort händerna då. Och så gör jag också sån här. Och så gör jag en liten tummen upp. Och så går jag vidare.

Och i och med att det är ju kväll här nu. Så skidbacken är ju avstängt. Så det står faktiskt en skylt som är såhär. Beträd inte skidbacken på kvällen. Det är en arbetsplats. Men jag var väl lite dum och gick där ändå. Så det ser ju ut som att jag har lämnat restaurangen. Funderat på vart är prinsens bord. Gått runt hela hotellet. Gått under avspänningen. Gått fram tills hans jävla fönster. Och pressat mitt fula nyle. Åh jag skäms!

De har jag inte. Kommer du spara dem? 100%. Jag sparar även mina visumständer. Inte dina? Jag tycker det är coolt. Jag menar barnens. Jag kommer spara dem också. Men vem ska ha dem? Barnens.

Jag tog en tjuga. Men du ska spara dina barns tänder alltså? Ja, men det är väl lite kul tror jag. Ja, för min familj gjorde det till mig. Jag har fått så mycket kritik av sambon och vänner att de bara säger, men vad fan? Varför ska man spara en kroppsdel som man har i förfall? Det är lite konstigt faktiskt. Vad ska man göra? Ett halsband? Det går inte att göra så mycket med dem.

Man sparar ju inte naglar eller om man klipper av andra delar på kroppen. Det gör man ju inte. Vad menar du nu? Menar du förhuden? Ja, exakt. Det sparar man väl inte. För den har jag faktiskt kvar.

Okej. Du kan... Nej, nej. Jo, men du måste hänga med mig här, för det kommer inte vara så simpelt som du tror. Men jag säger vad du ska säga. Just nu är det nästan en av de värsta. Alltså, du berättar ju att det här är så tråkigt och ointellektuellt. Och så börjar du med vilken sida man ska smälla makten. Jag vet. Och jag...

Vad menar du att du inte gör det? Vi kan inte starta podden att vi ska sitta... Jag fyller 30 nästa år. Du har två barn. Vi kan inte sitta och diskutera vart vi ska smöra mackan. Men nu bryr jag mig för mycket om det här. Okej, nu kör vi. Vad fan menar du? Jag fattar att det där är upp. Du smörar ju på ovansidan. Ja.

Men det är ju hål, så det sjunker ju ner små smörklumpar som degar ner sig i det här hålet. Så du får ju någon form av halvhjärtinfarkt varje gång du ska käka en macka. Alltså Folkhälsomyndigheten har ju en begränsning för hur mycket matfett man ska få i sig på en vecka. Du har ju överskridit den gränsen efter en tugga.