Hampus Hedström

Jag skulle gå ett steg längre. Jag vet inte, alla är olika med det här. Om jag kommer ihåg födelsedagar hit och dit. Men för mig, jag har ett gäng vänner som jag vet... Det är inte så jävla noga. Typ dig, typ Manfred, Olof. Lite folk som jag vet inte så jävla noga med sina födelsedagar. Och när man har kommit dit...

Och man kan på riktigt sitta där och ha en hel dag tillsammans. Tagit sig någon öl, man kanske har umgått sig hela dagen. Man kanske bara har suttit i tystnad och åkt bilen och sånt där. Och så sitter man där med sin vän och så säger de. Annars då? Nej, jag fyllde ju 60 igår.

Du har gamla kompisar. Det tycker jag är nästan en ny fin nivå av vänskap. Jag tycker det. När man säger, jaha, vad kul. Vad ska vi äta? Det kanske är något väldigt manligt över det. Men jag tycker det... Är jag dum i huvudet nu? Jag tycker nästan att det finns något fint över att glömma bort någon födelsedag.

Men nu när åren går, jag vet inte om man... Vad är det man firar egentligen? Ja, det blev ett år till. Det ska man väl vara lite glad för. Kanske tid för lite reflektion och sånt där. Men den blir ju mer och mer ensam. Och när man firar sina föräldrar och fyller dem så här. Nej, det är bara 57. Man säger, det är inte värt att fira. Vi väntar till 75. Det är något konstigt över att vi... Ju mer och mer tiden går, går de bort och firar födelsedagen. Födelsedagen när man var liten. Man väntade ju i veckor.

Och man hade kanske önskat sig någonting om man skulle fylla tio år, man skulle få två siffror och man kanske hade liksom till och med fått tillåtelse att vara i badhuset och fira sin födelsedag och det var liksom tårtar, det var kompisar och man fick bjuda in inbjudningskort och ta med dem till skolan och bjuda in med en fysisk lapp.

och folk kom dit med paket och sjöng och grattade och det var liksom en hel grej runt födelsedagen det var släkten kom och fika och det kanske var lite kompisar på födelsedagskalas och sedan kanske man fick lite grattisgrejer på facebook inte fan vet jag nu sitter man i en bil

Det var riktigt sorgligt. Hur blev det då? Han öppnar dörren och du kommer dit. Du kanske har med dig något litet paket. Vad händer då? Är han glad eller är han leds? Hur kommer du ihåg?

Det är en jättesorglig historia för jag har exakt samma sits. När jag var liten var det också en polare som bjöd in och det var inte uppslutning om man säger så. Det var en konstig stämning över det. Det var en insikt och ett kvitto på att rädslan är sann, att man kanske är mobbad.

Men det är ju extra sorgligt för att det är barn just. För barnen har ju fan inte gjort någonting. De har ju för fan bara existerat. Och att det ska då finnas den som är populär eller inte. Det blir ju så mycket vidrigare. Men vi kanske glömmer bort det också till och med när vi är vuxna. För när man är barn...

Ja, du har ändå hela framtiden framför dig. Och förhoppningsvis så kan du ändå bli stark och bli en självständig människa. Och du kan känna att du har ett fint liv framför dig. Men bara för att vi blir vuxna. Varför ska vi då börja långsamt glömma bort varandra också?

Vi glömmer ju bort från andra mer och mer. Och här sitter vi nu och skojar om att det är ingen som bryr sig om din födelsedag. Och att du är ensam. Och du sitter där på ditt kontor och jag skiter i dig. Och du ska långsamt åka bil ut i Gällivare och sjunga för dig själv. Jag må leva. Ja, mina anställda kommer ihåg. De grattar när jag kom. Ja, men de får ju lön. Ja, det är sant. Det är sant.

Jag var hos en bekant som hade läst en kul artikel. Visste du att det har blivit en grej? Du vet när man är som mig och ringer 112. Då kan det vara att någon svarar. Eller man ringer 117 17 och så är det någon finländare som svarar. Om man ringer larmnumret 113 13.

Det är ju där man kan ringa när det inte är någon fara Det kanske har skett en olycka eller någonting Men det är inte 112 som gäller Det är inte polisen 114 14 Det är liksom Ett annat typ av larmnummer som inte så många vet om Men det är oftast folk som ringer dit Och är väldigt stressade och det har hänt någonting Och de behöver liksom De behöver rådgivning i det här Det kanske är en olycka eller någonting som har hänt Vet du vilka det är som svarar? Peter

Va? Det är Piteå som den här centralen ligger i. Och då var det en artikel som kom ut att det har visat sig att folk blir så lugna av att bara ringa dit. För på grund av dialekten som svarar. Och de ringer såhär. Det är en olycka! Jävlar, jävlar, jävlar!

Och i andra sidan svarar, ja men tjena du, det är ingen fara du. Det är bara en sån som sker. Hur mår du egentligen? Fyller du år idag kanske?

Ja, hallå 112, vad är inträffat? Jag har skjutit mig i knäskålen. Vänta, igen, igen, förlåt. Ring, ring. Förlåt, igen, igen. Ja, hallå, vad är inträffat? Jag har råkat skjuta mig i knäskålen. Nej, är det så? Men gud, hur gick det till då? Jag ska ju klia mig. Jag klia mig. Jag trycker av.

Nej, men knäskålen ligger i kökshörnet. Han flög av. Vad var det för kanning? Ja, det var tjockan. Men vilken knäskål var det då? Spelar det någon roll? Nej, det gör det på sig inte. Men allt du behöver göra nu är att du behåller lugn. Så andas nu in och ut. Så kan jag kolla om jag har någon ambulans redo för dig. Hur låter det?

Beställde du ingen när jag sa att min knäskål låg i kökshörnet? Nej, tänk dig. Det kan ju ha varit så att det var en knäskål som skulle bort. Du vet, Guds vilja. Det måste vara för högt.

Jag måste säga att jag gillar värmländska. Jag älskar värmländska. Nu var jag en värdelös larmoperatör. Men jag skulle ändå säga värmländskan 7 av 10. Ja, och jag säger nog 8-9 av 10 till och med. Men man missar lite det här allvarsamma. Ta det på allvar. Det är ju svårt att ta det med värmländskan. Men vi får se vem som svarar nu då.

Ja, men det har jag ju inte haft. Vad ska jag göra? Skicka en ambulans nu. Jag ser ingenting. Jag håller på att gå in i saker höger och vänster. Jag har ju precis fällt farmor. Va? Jag har fällt farmor. Alltså, jag ser ingenting. Jag går in i saker. Nej, jag vet inte. Jag gillar ju sköttska också. Jag var ju dock värdelös. Ja, du var totalt värdelös. Men sköttska, nej, jag gillar inte alls. Alltså, jag känner att de inte tror på mig. Så jag sätter det här på två. Två av tio. Okej. Ta den sista.