Hampus Hedström

Det var en jävla flygplansbränsle eller någonting. Han mådde ju inte bra och det var tråkigt. Men han var ju inte så snäll. Han skulle ju skada alla på tåget. Jag har aldrig sett en person som är så sinnessjuk som han. Det var så fascinerande. Så jag stod och tittade på honom i 30 sekunder. Han hade liksom matlåda aura. Ja, precis. Jag tänkte, oj, oj, oj. Han har ju någon lasagne i någon mikro någonstans här. Snart plingar det in.

Men till slut så märker jag att det kommer mer och mer konstiga personer. Och sen till slut säger jag till Jussan att vi kommer att måste dra härifrån. Och sen går vi upp. Och det här är tragiskt ska jag säga. Då går vi upp där på den här tunnelbanestationen. Och jag förstår ju att vi är på ett ställe som är inte så trevligt. Så vi går upp där. Och där står det folk och bara hänger. Alltså tänk dig en person som har vikt ihop sig själv stående.

Alltså han står upp, men har typ ansiktet i sitt skrev. För att han är så knarkpåverkad. Och det står jättemånga sådana där. Och det här är ingen skämt nu, men det kändes lite som en zombie-apokalyps. För att så många var sådär, alltså helt, de visste inte vart de var. Och så stod de och sålde potatis ur kundvagnar. Alla hade som var sin kundvagn.

Och vi hade ju ryggsäckor och resväskor och allting. Och det kändes ju som att här kan man bli av med de grejerna. För det var ju inte en smickrande plats.

Så då bokade jag en Uber och så säger jag till Jussan att jag går inte ut från den här stationen för att Ubern är på sin plats. För det var typ 150 meter bort. Och sen gick vi bara och försökte inte hålla ögonkontakt med någon och bara gick. Och sen när vi sätter oss i bilen så blir jag typ utskälld av taxichauffören. För att han säger, vad fan gör ni här? Vad gör ni här? The train broke down. You shouldn't be here.

You shouldn't be here. Och så sa jag bara. Is it dangerous? Och så tittade han bara på mig. Han bara. It's very, very dangerous. Så där var vi. Different two sides of Paris. Och då körde vi igenom det där stället. Och det var så tragiskt. Och det var så tråkigt att se hur folk mådde så himla, himla dåligt. Så det var en tråkig start på det man tänker från Paris i filmerna. Åh, vad härligt. Ja, det var riktigt, riktigt sorgligt. Men.

Så som jag tänkte om denna helt sinnessjuka man bakom tågfönstret med gett bränsle i PET-flaskan så måste ju prins Carl Philip ha tänkt om det. Han måste ha tänkt, vad gör han? Han slickar sig runt munnen. Hahaha.

Nej, dina visdomständer. Nej, men jag har prankat min bror lite med dem en gång. Vi var på ett jätteläskigt, nästan ett spökhotell. Fast det var ingen video, utan det var bara ett hotell som var lite spöklig. Och då la jag min visdomstand på hans kudde när han skulle gå och lägga sig. Ja, det var sjukt. Som man kan anse att ha kul med en visdomstand. Reversed tandfel. Ja, verkligen. Du får tänder. Han tar pengar. Jag lämnade en tand på hans kudde och så tog jag en hunka av honom.

I en burk? Nej jag skojar. Den är kvar på min. Jag har på dig. Den är kvar på dig. Ja. Nej men. Tack för den beskrivningen. Nej men det här blev inget bra. Nej men vänta nu här. Vad skulle du säga om dina tänder? Har du kvar dem nu när du har flyttat hemifrån? Var det såhär. Ja Hampus här har du dina tänder. Vi sätter dem i flyttlådan med Ikea-bestick.

Jag har dem faktiskt. Jag fick dem i en liten ask. Så jag har mina tänder. Och då hade jag dem i mitt badrumsskap. Och så är det någon som har öppnat det där. Och bara, vad fan? Och så är det mina tänder som ligger där. Hur lätt personen har hittat händerna. Vad fan? Jag tycker dock, vet du vad? Det är lite äckligt, men jag gillar det. Det där är skitcoolt. Då kan du göra ett halsband av dem någon gång. En maracas åtminstone. En maracas.

Ja, det är mina pojktänder här i. Ge till din sambo när hon fyller år. Det är ganska fint. Det är kärlek om något, Hampus. En maracas av dina pojktänder. Wow. Fan vad äckligt. Då kan jag stå där med den här mannen med bränslet i flaskan i Paris. Och bara så här... What is it in the maracas? My children's teeth.

In och kolla på sjuka bilder på Falspodd på Instagram och följ oss där. Vi är snart 50 000 följare. Vi älskar att ha er med oss här och vi ses igen nästa onsdag. Hej! Du bor i Piteå va? Ja. Posta era tänder till... Nej, nej, nej. Gör inte det naturligtvis. Hej!

Du får flyga med väskan Du får flyga med allting du har gjort Men när du väl kommer fram Till Naturhistoriska riksmuseet En plats där folk går in med barnvagnar Bajsblöjor Det är liksom full kaos Och sommar och höst och vinterlov Men du kommer dit med din perfekt Kabinväska Den är rosa

Hampus, du har ju åkt så mycket skidor så att dina ben borde räknas som liftkort. Jag är ju faktiskt folkbokförd i en sittlift. Nu är jag faktiskt iväg på en skistartrip, men i påsken är ju fjällen elitnivå av skidåkning. Hampus, kan du berätta varför är påsken så helig för skidfolk? Snö, det är vårsjol och man åker skidor på dagen och så bränner man ansiktet på afterskin på eftermiddagen. Det är liksom den femte årstiden folk inte vet om.

Hjärtligt välkomna ska ni vara till Vafals podcast. Nej, inte bara en podd. Podden! Podden i singular. Med mig, Hampus Hedström, och min gode vän Emil Hansius. Två morgontrötta hörrar som är väldigt glada att ni har satt på oss idag. Nej, vänta, vänta, så kan jag inte säga. Satt på, vänta, nej. Satt på oss, alltså... F***!

Två glada herrar som är glada för att ni har satt på oss i era öron idag.

Jag har aldrig sett dig i en keps. Vad fan menar du? Och sen försöker jag googla bilder på dig och se om jag hittar en bild med dig på keps. Och jag gör det inte. Men vad är då keps? Vad menar du ens? Alltså en vanlig jävla keps. Ja men äger du en keps? Ja, jag har väl en svart keps. Jag har en gubbbasker som Ulrik Munter hade när han blev populär när han var femton.

Och sjöng, det är en vanlig dag och jag har det bra, jag har det bra idag.

För er som inte har sett mig och bara hört mig. Så är väl håret... Det är livfullt. Och ju mer man tänker desto mer står håret. Jag ser håret mer som en levande organism. Alltså det är någonting som... Det talar om hur jag mår idag. Det är som en liten skylt som säger... Tjena, tjena. Idag är jag lite...

fin, kom och pratade med mig idag är jag lite rufsig akta er, det kan sprängas när som helst här har du en bild på sms, det här är då kepsen som jag har haft hela min uppväxt och den var jag väldigt stolt över för jag tyckte det var liksom hade du en, alltså du, det vet du vad det tycker jag är coolt, att du vågar ha en kep som ingen annan har modigt var ju inte det jag sökte här