Hampus Hedström

På sätt att säga neutralt. Vi var ju inte helt neutrala. Men vi hade en neutral position i andra världskriget i alla fall. Och då blev ju Stockholm en huvudstad för hela det här kriget när det kommer till spioneri.

Så att hela världens spioner hamnade i Stockholm i och med att det var så speciellt med neutraliteten. Så det var liksom spionhuvudstaden när det kommer till att spionera på varandra mellan olika nationer och olika intressen under andra världskriget. Så jag fick lära mig att Stockholm var spionernas huvudstad. Det är coolt.

Ja, men tack Campus. Det är något man kan forska vidare i. Sitter du på någon fan... Förlåt, kan jag gå tillbaka till Jeppardumusiken? Det fanns ju ett till alternativ här. Den här första, tatueringen är inte så intressant. Influencer-grejen, jättekul. Men du hade ju alternativ tre. Johanna Nordström är lite väl kaxig. Så jag väljer nu alternativ tre. Johanna Nordström är lite väl kaxig. Jag visste inte att du fick välja. Jag trodde bara att du fick välja en, men...

Det ger ingenting. Det är väldigt sällan, om det inte är så att det är väldigt legitim kritik och man vill verkligen svara av den anledningen. Men en klassisk retig, kaxig, inte hatkommentar, men en vanlig negativ kommentar. Det finns väl ingen anledning att svara på det.

Det är en dryg smiley och hon väljer att svara där. Men jag tycker ändå att det är lite roligt när man svarar på sånt här. För då är ju frågan, svarar personen tillbaks? Och är det då samma förhållningssätt som är igång fortfarande eller har personen blivit lite ställd av att personen faktiskt svarade? Det är en bra tanke. För oftast brukar ju folk ta ett steg tillbaka då när man ser att profilen i frågan har svarat. Men Emma, hon gör ändå inte det. Emma skriver, ha ha ha, va?

Älskar podden, men det ändrar inte faktum att det verkar som att ni har tröttnat. Frågetecken skrattgubbe. Men vänta, det här är ju sjukt. Nu är det ju lite fajt. Säg nu inte till guds skull att hon svarar igen. Johanna kommer tillbaka.

That escalated quickly. Vad konstigt det är alltså. Vad mycket känslor som kan uppröra. Två vanliga underhållare som Johanna och Edvin. Som du och jag. Som vem som helst. Har en liten podd som de pratar i.

Och så säger de, nu ska vi gå till det här andra stället där det är bakom betalvägg. Direkt så går det till champagne-socialism. Kan man inte rösta rött samtidigt som man har pengar? Alltså det blev politik, det blev krig, det blev... Det går så jävla snabbt i de här kommentarsfälten.

Du har en liten skvalletant i dig alltså. Jag har det. Jag bryr mig väldigt sällan när det kommer till sådana här draman eller grejer. Jag tycker inte det finns något kittlande i det. Jag tycker det ofta är lite pajkastning och det är oftast någon som får ont. Men du har ju en skvallekärring och ofta kommer med de här små Hampus, har du hört?

Eller någon gång när du och jag är ute och tar en bash så brukar du ofta fråga mig såhär

Jag tror det löser sig. Det är alltid så. När det händer något så vill folk skrika och gorma lite. Det är vad det är liksom. Jag vill säga något slutord här. Johanna tar ingen skit, så är det bara. Och det respekterar man. Du måste börja svara på sms. Jag vet att jag...

Kan du inte säga att jag är bra på någonting? Nej Emil, vi är så pass nära fina vänner så vi måste vara ärliga med varandra. Jag mässar dig liksom igår klockan tre. Du ringer mig klockan nio och sa, oj jag satt fast på ett flyg. Sex timmar satt du inte fast på ett flyg. Nu låter du väl ringa Aftonbladet och berätta att du äter fyra nuggets också.

Alltså börja svara. Jag gjorde också ett roligt skämt på Instagram. Där jag svarade en kommentar där det skrev Emil tänker på sina hemoroider. Och då tar det fyra timmar innan du svarar. Så jag fick ju panik bara. Nej fan han har hemoroider på riktigt. Nu kommer han vara arg på mig. Nu kommer podden läggas ner. Nu kommer det bli drama. Jag får panikkänslor när inte du svarar mig på sms.

Det gör jag inte. Det gör du ju. Nej, jag lovar. Okej, okej. 16.03. Hej Emil, bla bla bla bla bla. Kan vi göra så här? Inget svar. 17.54. Två timmar senare. Jag vet nu hur långsamt du springer till Åland Express. Men det tar fan inte två timmar att springa till det där jävla tåget. Då skriver jag. Låter det okej? Frågetecken.

Två timmar ytterligare kommer ett ensamt litet frågetecken. Inget svar. 22.50 så kommer ett svar från dig. Alltså vad fan är vi uppe i nu? Fem timmar senare, nej mer. Sex timmar senare, då kommer ett svar från dig.

Hej, hej. Jag hade möte så kan vi köra då. Du svarar ju inte ens på det jag skrev för sex timmar sedan. Men kan vi bara säga så här? Att när du ringer mig, då svarar jag direkt.

Tack så mycket för att du lyssnade på den här veckans avsnitt av Vafalspodd. Glöm inte att gå in och titta på ful bild på keps på Vafalspodd på Instagram. Följ oss där. Emil, jag ska upp till Piteå om bara någon vecka eller två veckor. Bjud upp mig. Jag vill komma upp.

Jag vill umgås. Jag vill skratta. Så jag får ont i magen igen. Jag vill bli sen på flyget. Och sitta fast. Någonstans mellan Stockholm och Piteå. Och känna fan. Jag har bara käkat fyra nuggets. Jag vill komma fram till dig. Och skratta så det kryder sig i magen. Det låter helt otroligt. Tack hörni för att ni lyssnade. Ni är grymma. Följ oss på Vafalspod på Instagram. Hej! Hej!

In all the good times I find myself longing for change. Så. Sådär ska det se ut. Bra jobbat Hampus. Sådär långt ska det gå innan man sjunger.

Ja.