Jacob Möllstam

Det där är jätteintressant. Jag kan förstå att man kan åka med på det tåget för att implementera någonting som man har fått uppdrag att implementera. Som inte riktigt känns som att det var någonting som någon bad om. Det var liksom inte en jättestor lärare som gick och bad om kulturkanon innan den kom.

Och så börjar man motivera den och då kan man tänka, okej men folk pratar om bestämd likvärdighet, här är en lösning på det. För man tänker att det är lösningen på problemet som inte var det problemet. Och då får man anpassa lite vad det är man ser ut som man säljer och vad det är man försöker fixa någonstans. Det är en välvillig tolkning i alla fall. Men det blir ju också ett sätt att göra det omöjligt att prata om riktig likvärdighet. Eller hur?

För det är så, ja men vi har ju det, vi har lagt en massa pengar på den här nu, vad fan du har ju fått Strindberg, vad är du, är du inte nöjd? Nej det är så här, det var inte det som var problemet, det var inte han som var liksom lösningen för det var inte det som var, det var inte det hålet som fanns i skolan liksom så.

Jätteintressant Karin. Väldigt bra. Top 3-lista. Ingenting numrerat. Det behöver det verkligen inte vara. Men alltså verkligen. Till aspekter av likvärdighet och så. Jag bara sitter här och åker med. Och tänker att jag lyssnar bara. Och lär mig medan jag hör. Vilket är superintressant. För vi pratar om det ett helt års tid. Och jag upplever precis samma saker såklart. Och ändå så är det såhär. Ja det där är också intressant.

Väldigt bra sammanfattning. Jag tänker att det är viktigt att ta med sig de tre aspekterna utifrån bara det här året som har varit och samhällsriktning och skollandsriktning någonstans. Vi har pratat ganska mycket om att det finns en visionslöshet för Sverige. Vi har inga politiker som står upp och säger det är hitåt vi ska med vårt samhälle och vårt skolsystem.

Men det du säger nu får mig att tänka att det finns en vision för skolan. Men det är ingen som vill prata om den. För man vill inte genomföra den genom att säga att det här är det vi vill. Det här är det vi vill uppnå. Det är dit vi ska och det är så här vi ska göra. För då är man rädd för att folk kommer att säga emot. För det kanske är så att så många människor inte är så himla sugna egentligen på den visionen. Utan då är det bättre att man pratar om skämt i pärm och andra dumma rim.

Och så tror man att folk inte kommer märka att här finns också en plan som är något enligt.

I USA under förra valet så kom ju det här projekt 2025 fram. Det var en jättetjock bok, en jättetjock pdf. Hur vi gör om samhället så att det blir mindre liksom lite vad det är idag och mer det vi vill ha nu. Och sen vinner man valet och genomför det punkt för punkt. Och den pdfen råkar ju läcka ut. Därför vi kan prata om den här. Det finns ingen sån pdf för Sveriges framtid. Men det kanske finns en plan ändå. Som jag säger, det här är det vi vill öppna och det här är det vi vill komma fram till.

För det är inte som att vi har en slump och råkar liksom anta de reformerna vi har. Eller att man liksom genomför på det sättet som man genomför. Jätteintressant. Jag tror att vi behöver gräva mer i det. Likvärdighet har varit ett problem som vi har sett för skolan länge. Och vi har vetat om det länge. Och det har funnits en växande historie som man ska tänka över i lång tid. En växande förståelse för det. Där det känns som att gemene väljare idag gemene samhällsmedborgare idag förstår att liksom

Allt från marknadsskola till friskola. Till vad den är. Liksom. Kostar mer. Än vad. Det smakar så. Jag såg ett klipp från. Det var han Nobelpristagen i ekonomi. Som pratade om. Gjorde sin Nobelföreläsning. Såg du det klippet också eller? Jag såg det klippet. Att han sa att. Skråta ert skolsystem. Det är kast.

För att ta den här marknadsgrejen, när idéerna tror att det är fria marknader som kan lösa alla problem åt er, ni måste verkligen lägga ner det. Han fick en miljon av svenska staten, han fick tio miljoner av svenska staten, kom hit och det enda han behövde göra var hålla en föreläsning och säga tack.

Och han säger, tack så mycket. Nu är det så att ni hjälper mig med det här priset för jag kan det här om ekonomi och nu ska jag förklara en sak för er. Den här grejen är fucked up. Ni måste sluta med det. Jag kommer till och med ge gratisadvice när jag betalar mig de här pengarna. Så nu ska jag förklara för er hur det funkar. Det här är helt galet. Det kommer aldrig någonsin ge några resultat som är mer än att rika människor kommer bli rika på det. Och det är orättvist. Det är dålig ekonomi. Det är dåligt för samhället. Alla förlorar. Så.

För att det tillför någonting annat som man tjänar mer på. Och från det perspektivet som de står så är vinsterna större än kostnaderna. Är du med? Hade man lagt mer pengar på att utruta barnfartyren eller hade man lagt mer pengar på att se till att liksom

föräldrar aldrig blev hemlösa eller aldrig blev arbetslösa eller aldrig blev liksom i den situationen att de inte hade råd med grundläggande grejer eller om man såg till att skolan verkligen var för alla och kostnadsfri på riktigt och man såg till att fritidsaktiviteter var kostnadsfria och man såg till att liksom då hade det kostat en massa pengar som man skulle kunna lägga på andra grejer och de vill hellre lägga de pengarna på andra grejer alltså det är en prioriteringsfråga som finns där

Men okej, med lite fattigdom. Det är det som jag tycker om. Och det är ju fucktab, naturligtvis. Men vi kommer lite bort från den där punktlistan. Jag tyckte det var jättebra, den genomgång du gjorde. Sen när vi lyssnar på avsnittet så kommer jag nog lyssna om just den biten. Jag brukar inte lyssna på den färdiga avsnittet för jag lyssnar så mycket på den här klippen. Men just den biten kommer jag nog faktiskt lyssna på när den är färdig också. För det var fan bra...

En riktigt bra uppställning. Man blir lite mörkrädd för den tiden vi har. Eller den tiden vi lever i. Kommer du ihåg den här känslan? Första gången man känner såhär, fy fan vilket skitår. Kan vi inte bara gå vidare till nästa år? Så tror jag många människor har känt ett tag. Jag funderar på det ibland. Jag tror 2015 var det första året som jag kände på det sättet. Och sen har jag känt så varje år sen dess. Det är ändå tio års tid.

Igen, Jacob! Igen! Det är det som är 2025. Jag pratade om det för tio år sedan. Det är tioårsjubileet av... Fy fan, vilket skitår. Kan vi inte gå vidare nu? Ja, det var på mitt tioårsjubileet. Alltså, längtar tillbaka till så här... 2011. Vad hade vi för problem då? Ingenting. Då hade vi... Nej, det är ingenting.

Det var en jävla fotbolls-VM vi förlorade igen, som vanligt, men bryr sig. Jag kunde inte berätta mer. Det var väl inget fotbolls-VM 2011? Förmodligen. Vi vann inte Curling-VM, jag vet inte. Det är någonting sånt. Men jag är inte det minsta. 2013, det var inga problem. Det var då när det kom att jag flyttade från Syrien. 2014, det var lugnt.

Sen Trump åkte ner med guld i rulltrappan och blev president första gången. Sen har det bara gått åt skogen. Alltihopa. Ja, ja, ja. Då vill jag höra vad du tar med dig. Jag har inte funderat på en lika genomgående lista som du. Jag tänker att jag ska fundera på tre saker som bara kommer från inte mitt huvud, men som kommer från det här.

Alltså professionellt själv. Om jag tänker tillbaka till det senaste året. Vad tar jag med mig som är såhär. Det här var nice. Men en grej som jag ändå är. Som jag försöker påminna mig själv om. Som jag har gått och tänkt på de senaste månaderna. För sex år sedan så bytte jag jobb. Sex år och tre månader. Två månader så.

Trend

Appearances