Johannes Hansen

Inte hårt, utan tydligt. Säg vad som gäller. Ingen lång förklaring. Ingen ursäkt för att du tar upp det. Bara det här gör vi inte längre. Är vi överens? Och sen står du kvar. Ja, det kommer kännas obekvämt. Någon kanske blir sur. Någon kanske tycker att du har förändrats. Bra. Bra.

Det betyder att du har slutat kompromissa. Det betyder att standarden inte längre är förhandlingsbar. Det betyder att du äntligen bygger den kultur du vill ha. Istället för den kultur du tolererat. För det du tillåter, det är det du får. Det är inte en filosofi, så mycket som det är en naturlag.

Den gäller oavsett om du gillar eller inte. Och ju fortare du accepterar det, desto fortare kan du börja bygga något som faktiskt håller. Så sluta vänta på att teamet ska höja ribban. För du, min vän, är ribban. Vad du markerar blir standard. Vad du låter passera blir norm.

Det är din kultur och ingen annan kan bygga den åt dig. Så frågan är bara, vad väljer du att låta passera imorgon? Och vad är tillräckligt bra? Tills vi hörs igen. Och mitt namn, det är Johannes Hansson.

Ledarskap det börjar när du slutar vänta på att någon annan ska ta ansvar. Min nya bok Tough Love Leadership är ett träningsprogram för ditt ledarskap med konkreta verktyg för att leda även när det är svårt. Du köper den på johanneshansen.com. Veckans avsnitt släpps i samarbete med Vasakronans Arena som erbjuder coworking i världsklass.

Med attraktiva lägen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala har Vasakronan samlat sin erfarenhet och expertis för att forma en modern arbetsplats som imponerar. Här får ni en arbetsmiljö som är noggrant utformad med fokus på ergonomi, ljus, ljud och doft. Allt för att skapa en effektiv och inspirerande arbetslivsupplevelse. Dessutom finns mötesrum för alla tillfällen redo att bokas när du behöver dem.

Flexibla medlemskap med en månads bindningstid så blir det enkelt att anpassa efter era behov. All information hittar du på vasakronan.se slash arena. Tack till Vasakronan för coworking i världsklass. Jag känner mig ensam fast jag är omgiven av andra människor. Ingen förstår egentligen vem jag är.

Jag har hundratals kontakter, men inget jag kan ringa när det verkligen spelar roll. Det känns som att alla lever sina liv och jag står utanför och tittar på. Även när jag är social så känns det tomt efteråt. Känner du igen dig?

Då har du missförstått vad ensamhet egentligen är. För det här handlar inte om hur många människor du umgås med. Det handlar inte om hur många vänner du har på papper. Eller hur ofta du träffar folk. Ensamhet är inte avsaknad av människor. Det är avsaknad av äkta kontakt. Skillnaden, ja den är fundamental. I det här avsnittet så kommer du förstå-

Varför moderna relationer ofta skapar mer ensamhet än gemenskap. Du kommer se varför du kan känna dig ensam mitt i ett rum fullt med människor. Du kommer få konkreta strategier för att bygga djup kontakt istället för ytliga bekantskaper. För sanningen för så många av oss är brutal.

Du har fler kontakter nu än någonsin tidigare. I historien. Men du har aldrig varit mer ensam. Jag har byggt en värld där det är lättare än någonsin att komma i kontakt med människor. Men svårare än någonsin att faktiskt känna sig sedd. Du scrollar feeds fyllda med människor. Du chattar, du kommenterar. Du interagerar konstant. Men när stängde du av telefonen och satt stilla med någon i två timmar utan avbrott?

När var senast det ett samtal där ingen kollade mobilen. När ingen var bara halvt närvarande. När samtalet gick djupare än ytan. För det är ju där ensamheten bor. I ytan av tusen kontakter utan djup. Du kan ha hundra personer i ditt nätverk. Men om ingen av dem känner dig på riktigt. Då är du ensam.

Din omgivning är sällan närvarande med dig. Tillgänglighet betyder att folk kan nå dig. Närhet betyder att folk faktiskt ser dig. När alla är tillgängliga hela tiden. Blir nästan ingen närvarande någon gång. Vi har outsourcat kontakt till teknologi. Du behöver inte längre möta människor fysiskt för att hålla kontakten.

Ett hjärta på Instagram. En kommentar. En snabb check-in via text. Det känns som kontakt. Men det är en simulering av kontakt. Och din hjärna registrerar skillnaden. Kroppen vet. Den skapar en hunger som aldrig mättas av digitala interaktioner. Och tre. Vi har gjort sårbarhet till prestation.

Alla pratar om att våga vara sårbar. Att öppna sig, att visa sig. Men de flesta gör det som ett skådespel. Som content. Som ett sätt att få bekräftelse. När äkta sårbarhet är inte att berätta det för alla. Det är att visa dig för rätt person i rätt ögonblick. Utan att veta hur du blir mottaget. Och det är där de flesta stannar.

För det är också där rädslan sitter. Det här är inte bara en känsla som är obehaglig. Ensamhet äter dig inifrån på ett sätt du inte ser förrän det redan har skett. När du lever i kronisk ensamhet så händer det följande. Din förmåga att lita på andra människor minskar. Du börjar tolka andras handlingar som hot istället för oskuld. Du drar dig undan ännu mer för att skydda dig.

Din energi sjunker. Ensamma människor är ofta trötta. Inte för att de gör mycket utan för att de bär allt själva. Din kreativitet dör. Idéer växer i samtal, i möten, i friktion med andras perspektiv. Isolering gör att du stannar upp. I din utveckling. I din förmåga att komma på nya idéer. Och det är just det. Framförallt så slutar du växa.

För utveckling kräver speglar och motstånd och skav. Människor som ser dig och utmanar dig. Utan dem så fastnar du i dina egna begränsade perspektiv. Så när du säger jag klarar mig själv, det gör du förmodligen. Men frågan är inte om du överlever. Frågan är om du lever. Låt mig vara väldigt tydlig här.

Här är vad som har hänt. Du har strukturerat bort möjligheten till djup kontakt. Varje relation har sin box, sin funktion, sitt sammanhang. Och ingen får se helheten av vem du är. Det är därför du kan stå mitt i ett rum fullt med människor och känna dig fullständigt ensam. För ingen där ser dig. De ser versionen av dig som passar situationen.

Och här kommer den jobbiga sanningen. Om du känner dig ensam är det inte för att andra sviker dig. Det är för att du inte visar vem du är. Du kanske tänker, men jag försöker, jag bjuder på mig själv. Men gör du verkligen det? Eller berättar du saker för att få reaktioner? Öppenhet är inte att dumpa dina problem på andra. Inte att använda din ärlighet som ett sätt att få uppmärksamhet.