Johannes Hansen

Ledarskap är att säga det här är mitt ansvar. Oavsett om jag var skyldig eller inte. Den meningen igen. Ledarskap är att säga det här är mitt ansvar. Oavsett om jag var skyldig eller inte. Det syns när du tränar. Folk ser när du har gjort jobbet. När du kan ta ett svårt samtal utan att darra på rösten. När du ställer en gräns.

För många som pratar om värderingar. Och för få som lever om när det kostar någonting. Ledarskap börjar inte i munnen. Det börjar i kroppen. Ditt nervsystem är din sändare. Folk känner vad du bär. Ditt team läser dig innan du öppnar munnen. De pratar om dig. Förhåller sig till dig. Även när du inte är där. De speglar inte dina ord. De speglar dina signaler.

Tonar ner det du egentligen ser. Paketerar om, lindar in och ler lite för mycket. Och varje gång du gör det så förlorar du respekt. Inte nödvändigtvis från dem, men från dig själv. Den viktigaste respekten. Så låt oss vara konkreta. Vad är skillnaden mellan amatörledarskap och proffsledarskap? Amatören väntar på självförtroende.

Men jag håller inte med. Amatören väntar på rätt känsla. Och proffset agerar och låter känslan följa med. Och här är övningen som avslöjar vart du står. Skriv ner tre tillfällen den här veckan. När du nummer ett undvekat säga det du visste var sant. Sa ja för att slippa konflikt. Och förklarade dig istället för att markera.

Om du inte kan hitta tre exempel så ljuger du för dig själv. För alla gör det här. Frågan är om du är villig att se det. Så här är vad du ska göra. Säg det du ser en gång den här veckan. Något någon gör som inte fungerar. När något skaver i mötet. När du står upp för någonting som du har lovat någon trots att det leder till konflikt, friktion eller kostar någonting.

Säg den då. Jag uppfattar det att stämningen förändrades nu. Vi behöver prata om vad som ligger bakom. Det kräver mod. Men det är i de här ögonblicken som du bygger respekt. Det andra. Stå kvar när det blir tyst. När du sagt något viktigt. Stå kvar. Låt inte tystnaden få dig att börja förklara. Linda in eller backa. Öva på att bära tystnaden. Utan att fylla den. Tredje. Sluta anpassa dig för att bli omtyckt.

En gång den här veckan. Ta ett beslut som du vet är rätt men som kommer göra någon besviken. Och gör utan att förklara dig fem minuter efteråt. Och här är frågan som följer dig genom veckan. Vad känner folk i rummet innan du ens pratar? Låt mig vara tydlig med varför det här är svårt. Det är inte för att du saknar kunskap. Det är för att du måste döda gamla mönster. Mönster som en gång hjälpte dig att överleva.

Att tona ner. Att anpassa dig. Att le när du ville säga ifrån. Du föddes med en känsla av att vara värdefull. Men de omkring dig hade glömt. Och deras rörelser började forma dina. Varje gång du gick emot kroppen för att passa in. Så bröts nervtråden lite till. Det du kallade för anpassning var ofta överlevnad. Men nu vet du bättre. Nu vet du att du inte behöver jaga värde.

För du är värdefull. Och det är här kapitel 1 blir farligt. För det tar ifrån dig alla ursäkter. Alla förklaringar. Alla män, jag är ju bara så här. Nej. Ja, du kanske är så för att du har tränat på det. Men det betyder också att du kan träna på någonting annat. Ledarskap byggs i det lilla. I korridoren på jobbet. I hur du hanterar mejl som väcker irritation. I hur du svarar när någon ifrågasätter dig.

Många vill tro att det är de stora talen som gör dig till en ledare. Men sanningen är att du formas i vardagen. I de små ögonblicken. Där det är enklare att undvika ansvar. Än att ta det. Du behöver inte vara född ledare. Du behöver bara vara villig att tränas. Så nu slutar vi vänta på självförtroende. Och tränar vårt nervsystem. Så att det följer med. Inte när det känns rätt. Utan tills det känns rätt. Tills vi hörs igen.

Och mitt namn, det är Johannes Hansson.

Med attraktiva lägen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala har Vasakronan samlat sin erfarenhet och expertis för att forma en modern arbetsplats som imponerar. Här får ni en arbetsmiljö som är noggrant utformad med fokus på ergonomi, ljus, ljud och doft. Allt för att skapa en effektiv och inspirerande arbetslivsupplevelse. Dessutom finns mötesrum för alla tillfällen redo att bokas när du behöver dem.

Flexibla medlemskap med en månads bindningstid så blir det enkelt att anpassa efter era behov. All information hittar du på vasakronan.se slash arena. Tack till Vasakronan för coworking i världsklass. Sitter du fast i tanken att det är för sent? Att du har passerat någon osynlig deadline för att få göra om ditt liv-

Och varje år som går, bekräfta berättelsen. Nu är det definitivt för sent. Jag skulle ha gjort det där för fem år sedan. Men om fem år kommer du tänka exakt samma sak igen. Så när slutar du slösa tid på att vänta? De flesta tror att lösningen på för sent-känslan är att samla mer mot, spara mer pengar och planera bättre. Och ja, det är viktigt att ha en plan och ekonomisk stabilitet-

Men det är inte huvudsaken. Huvudsaken är vilket ansvar du tar för ditt liv. Och framförallt hur du förhåller dig till förändring. Din ålder behöver inte göra dig svag. Men din ålder kommer definitivt avslöja hur stabil din grund redan var. På sommaren när du var 25. Verkade allt möjligt, eller hur? Tänk tillbaka. Gjorde det verkligen det för dig?

Många vet nämligen inte ens vad de skulle göra med den frihet de drömmer om. Varför tror du att alla ska byta jobb? Alla ska börja träna och alla ska sätta nya mål varje nyår. Och om det inte är nyår så är det när solen kommer till våren. Mer motivation. Men motivation utan riktning blir vilsenhet.

Vissa mår bättre. Många mår sämre. Men när förutsättningarna känns tuffare. Och när tiden verkar ha sprungit ifrån dig. När andra verkar längre fram och kraven är kvar. Då testas systemet. Och det är där många börjar gnälla. Som om de hade kunnat när de var yngre.

När du tänker för sent så reagerar ditt nervsystem. Inte alltid dramatiskt. Ibland akut, men framförallt subtilt. Konstant. Kroppen registrerar. Tiden är inne i väg. Det skapar en låggradig ångest dag efter dag. Vecka efter vecka. Det är därför det blir defensiv. När någon annan pratar om sina förändringar.

Det är därför andras framgång känns som ditt misslyckande. Det är därför du förklarar bort varje möjlighet. Här kommer den viktiga poängen. Det är inte ett tecken på att det faktiskt är för sent. Men det är ett faktum att du upplever det så. Och det är ett träningsfönster. Alla kan drömma när de är unga och tiden känns oändlig. Men vem är du nu när du tror att tiden håller på att ta slut? Ja, det är vem du är.

Det finns inget som är lättare att utvärdera.