Philip De Giorgio

Vi fortsätter det härliga samarbetet tillsammans med Oskar. Och nu grabbar ska vi prata om tid. Och inte på ett sånt här flummigt filosofiskt sätt utan mer konkret. Men tänker du nu på vilken tid man sparar med Oskars produkter? Ja, exakt så. Och det är ju lätt att romantisera att göra allt från grunden. Det kan jag förstå. Men det finns ju en verklighet för er som driver krog och kök också, väl?

Ta till exempel, vi gjorde ju en rövvisås. Jag och Micke, mestadels Micke. Och då använde vi deras kalfond. Lite demi-glaze. De är ju redan reducerade, redan balanserade. Och då får vi det där färdiga smakdjupet. Och jag smakade på såsen Micke gjorde. Klippet. Rövvisås på 90 sekunder. Det var jävla gott, Micke. Eller hur? Du kan koka sås. Tack.

Då orkar man mer. Så får man lite tid över. Och vi ska inte glömma Oscars produkter. Samma kvalitet varje gång. Den viktiga konsekvensen. Precis, då har vi också pratat om kontinuiteten. Där smaken alltid ger dubbla poäng. För mig handlar det verkligen om att inte börja fuska på något sätt. Det handlar mer om att prioritera sin tid. Får jag ta orden världens bästa helfabrikat i min mun? Det kan du göra.

Fint. Inget motstånd, det gillar jag. Signature och Premium-serien som vi har pratat om och mycket mer från Oscars finns via din grossist. Läs mer på oscarnordic.se Vi säger stort tack till Oscar för att ni är med och gör den här podcasten möjlig.

Jag läste att du och Daniel gick hotell- och restauranglinjen på gymnasiet och jobbade på Edsbacka Krog samtidigt. Samtidigt som de fick första stjärnan i gudden. Ja, precis. Då var man inte gammal. Hur gammal var du då? 16 kanske. Förstod du vad stjärnan innebar? Vad är det här? 92? Nej, det här var...

Så var det liksom. Jag visste precis vad det var. Så då var det bara att ja absolut. Äntligen så var man liksom. Där man hade drömt om på något sätt. Exakt. Och ändå sett det på tv. Det är ju en viss typ av grej. Att få se någon vinna. En tävling på tv på det sättet ju. Sjukt också att gå runt och visa en vinkällare. Det var sex dagar. Det hade smakat. Den här smakar jättegott. De här har vi ju.

Du är ju som jag inledde med svensk, fransk, finsk. Egentligen så är jag ju inte ett dugg svensk. Jag är bara fransk och finsk. Jag är uppväxt här. Om man skulle koka ner det till en kaka i din syn på mat, matlagning, vad du gillar att äta, hur du lagar, vad du lagar hemma och sådär. Hur många procent är croissant, hur många procent är finspinne, hur många procent är hallongrotta? I din matfilosofi eller vad man ska säga.

Den tekniken har jag nog fan aldrig hört. Men det är magiskt. Det är en sorg att jag inte har haft en gas. Jag vet inte varför egentligen. Men det är känslan man vill åt på något sätt.

Men det tror jag är många drömmar om att ha en stor gaspis hemma. Det tror jag ändå är många drömmar om. Jag gillar ju fried rice och jag har experimenterat kan jag inte säga. Men försökt göra olika thai-rätter så sa jag en polare som har familj i Thailand. Och så då var det så här, du kommer aldrig kunna göra en pad thai hemma.

För då såg man ju röret i ena skåpet. Men de kunde inte dra på det till en lägenhet. De har ju pluggat igen det där. Men jag var ju väldigt mån om att få till det. En grej jag tänkte med om man räknar italienska bra kockar då ska man bemästra att göra en risotto eller kunna göra egen pasta eller sådär. Vad är den franska motsvarigheten?

Den här podden byggs mycket på topplistor. Så din högst personliga lista, topp fem franska maträtter. Det är det.

konstigt skulle jag säga att det faktiskt passar ihop. Men det gör ju det. Det är därför Guinness passar ihop. Ja, det är lite så. Det är lite mörkt. Men det är den råkänslan. Det passar jäkligt bra. Finnarna hade kunnat servera. Finska ostrom.

Kan det här vara min hobby? För att man tillåter sig då att ta tid. Man prioriterar sin matlagning en tisdag eller en söndag kontra att göra andra grejer. Och då börjar det bli mer såhär fan jag är ju xerad av det här och vill att det ska bli bättre och bättre och godare och godare. Det blir så jävla romantik kan jag tycka. Just när man beskriver också när man står det som du sa. Jag står på Gotland. Du har säkert en glas vin.

Ja, alltså förstår du vad jag menar? Alltså det är ju romantik. Det är bra att titta på. Alltså liksom fan, det kan ju ta tre dagar. Det är ingen som bryr sig. Det är det som är känslan. Lugn liksom. Ja, det är ju magiskt. Är ett tartartan efterrätternas efterrätt? Ja. Snabbaste svaret idag. Ja, verkligen. Här var det inne att jag gillar inget matsvar. Ja, men det är det. Alltså en riktigt bra tartartan är det.

Nej. Det är kanske ingenting man står hemma och försöker. Men nu vet jag exakt hur. Men jag gillade att du sa, för det har hänt tidigare i podden, att man använder som Mattias Dahlgren sa, osunt mycket av en krydda. Som du var inne på vanilj. För att jag vet att jag själv tappade i vanilj i en äppelkaka.

Och fick sen reaktionen, fan vad gott det här var. Och så blir det nästan ett misstag för att man vågar kanske inte själv. Man går på något recept så står det så här, här ska du ha två teskedar med vaniljsocker. Och så tar man det och så reflekterar man inte så mycket mer över det. Sen misslyckas man och kanske man är uppe i 6-7-8. Alltså man har bara råkat liksom. Och så är det en helt annan rätt och mycket godare.

Du har ju under 25 år varit med och öppnat över 20 krogar. 26. 26 till och med. Oj, oj, oj. Ja, 26. De flesta med krögan Melker Andersson. Och sen 2018 så har du din egen krog, Allegrin. Hur var det att gå från jättemånga till en? Nej, men det vart ju aldrig en då heller. För jag trodde ju att jag var en man för att alltid ha

när det blir stor och sådär, så är det såhär jag drömmer om att ha en restaurang det är ju sällan man drömmer om att vara såhär jag vill ha ett entreprenörskap genom att driva en koncern av restauranger det är ju liksom aldrig någon som kommer svara så att det är någonting som bara kanske blir av att en karriär utvecklas på ett visst sätt, men drömmen i sig eller passionen och romantiken ligger väl i att laga mat och ge till en gäst, det räcker ju ett ställe till någonstans, så det är väl där du har backat tillbaka bandet lite

Oavsett vad man gör. Det håller jag med om. Jag är mycket på Åland. Och jag har insett nu att det är det som gör den åländska restaurangscenen usel. För att alla öppnar med det de tror att folk vill ha. Så att alla har ju samma bara.

alla har ju bara samma menu för de tänker att det där istället går ju ganska bra så då gör jag något liknande för då kommer de ju vilja komma till mig också och så finns det inte en enda Micke Björklund exkluderad i inte en enda personlig restaurang nej