Steve Sam-Sandberg

Allas rätt till att äga vad vi äger här äger vi gemensamt. Om man då klär av det religiösa innehållet i det här draget av väckelsrörelsen som finns över den här vederdöparsekten så får man ju en radikal socialistisk utopi.

Och detta blev ju för många under 70-talet som ett ideologiskt legitimitet. Det gav ju den egna rörelsen en slags ideologisk legitimitet. Det här har skett förut. Det har hänt i 1500-talets Europa att man avskaffade kapitalismen och avlats breven och sådär.

Och det höll under två år naturligtvis. Så här har vi redan genomfört sådant samhälle. Jag minns att jag tänkte väldigt mycket på det när jag skrev till er. Att det finns historiska förebilder för det här. Det är inte bara någonting som uppstår som en produkt av just den här tiden.

Auschwitz-generationen som Meinhof kallade dem alltså att man gör någon slags fadersuppror mot de som tog parti för nazisterna under andra världskriget och det brukar ju anges som en orsak utan det fanns en föreställning om att det gick att skapa ett idealt samhälle på något sätt och den idén

Har jag dem med mig. Men jag hade också, precis som vi var inne på förut, en föreställning om när jag började syssla med det här materialet och gå in i det på riktigt så såg jag ju likheterna mellan det här gettot i Woods. Alltså det är människor som lever instängda som inte vet någonting om vad som händer utifrån. De svälter, de lider och de tvingas genom det här lidandet

Att testa sin lojalitet mot, eller i det här fallet med de här gästarna, sin trostillhörighet och sin trohet och tillit till Gud, eller till den här religiösa övertygelsen som de omfattar, till det absolut yttersta. Eller hur du sa...

Men om man bortser från de politiska omständigheterna så uppstår det ju likheter på den här spelplanen på något sätt. Vissa människor är beredda att gå hur långt som helst för att försvara den här regimen om man kallar det för det. Och andra människor...

Gör tyst eller öppet uppror med de konsekvenser som det får. Jag vill ju spegla hela spektrumet. Det finns en optiker, en glasslipare som han kallar sig i min bok-

När det då införs polygami för att man vill ha många fruar så tar det stopp för honom. Medan andra bara går omkring och vräker sig in i folks bostäder och sliter åt sig tjänstefolk och döttrar och tar vad de kan lägga händerna på.

Jag såg de heliga staden lite grann som en... Lite grann av TRS-sidan. Lite grann av de fattiga i Orge. Och på något sätt så kunde jag... Det var nästan som en idécirkel slöts på något sätt. De utfall. Också sjukhusmiljön är ju isolerad. Den utspelar sig ju då på en eutanasi-klinik utanför Wien. Och... Och...

Den C-kliniken har två paviljonger totalt på det här sjukhusområdet, över 20. Den ligger bokstavligen inbäddad inuti den här sjukhusmiljön. Det går inte att ta sig därifrån heller. Inte de som är anställda kan ta sig därifrån heller.

Förder en boken annan då? Först tänkte jag att det kanske var ett sätt att beskriva två hälfter av andra världskrigets mest dolda sidor. Det är ju många än idag i Wien. Jag bodde ju i Wien i elva år så jag har ju talat med ganska många människor under det att jag skrev den här boken om det här. Det är ju många som än idag...

Inte kan acceptera att detta pågick mitt framför ögonen på dem. Det var tyskarna som gjorde detta, säger de. Det var ju tyskarna som annekterade Österrike. Vi har ingen skuld till detta, men läkarna var ju österrikare, de flesta. Vad tror du det är man söker när man söker den här utopin? Det är ju en gåta. Jag förstår inte, både förstår och inte förstår det, tror jag-

Jag hade nog inte skrivit de här romanerna om jag hade vetat det. Utan det är väl ett sätt att försöka ta reda på det. Vad är det som får trosvissheten, den totala ideologiska klarheten, vetskapen om att det är exakt så här det förhåller sig eller att nå fram till detta förhållande, denna...

Denna plats där målen skingras, allt blir klar. Det kan vara ett livsmål som vissa människor är beredda att gå hur långt som helst för att realisera. Jag kan inte förstå det. Jag tror att befattaren Lars Gustafsson som någonstans...

I några av sina essäer i den här boken Utopier som han skrev någon gång på slutet på 60-talet som citerar Thomas Münster. Där han säger att en troende människa som upplever att hon har den heliga ande i sig

Det skapas inte bara en lugn och en visshet. Jag är med den heliga ande vart jag ingår. Utan också ett tvång att förverkliga den heliga ande.

Här och nu, på den plats jag befinner mig nu. Och alltså gå ut och missionera, bokstavligen talat. Och vad är gränsen mellan att gå ut och missionera, om vi nu pratar om bara trotsvisshet, eller att gå ut och lägga under sig en hel stad som de här anabaptisterna gör. Och bokstavligen tvinga alla andra till dopet.

Jag tror att den gränsen är väldigt flytande. Jag tror att man också tittar på det ur ett historiskt perspektiv. Vad får en människa att gå med i ett parti istället för en annan? Vad väcker det för känslor?

hos en annars kanske ganska stillsam och inte det minsta labil och inte det minsta en person som annars inte låter sig upphetsas av saker eller blir i äldre lågor för någonting. Vad får den personen att helt och hållet uppslukas av en politisk rörelse när den marscherar förbi på gatan nedanför i huset där han bor?