Ville Ilola

Även om du ger mig en miljon kronor så kommer inte jag kunna göra en bättre margarita än det. Fast samma som du får här för 130 kronor. Du kan inte. Med de rätta ingredienserna och de rätta verktygen så ska det bli världsklass.

Ja absolut. Det var viktigt för oss, men när vi startade, vi sa det från början, utan ens ha så bra koll på pizza, så sa vi att vi ska absolut inte

göra, starta en restaurang eller starta en pizzeria där inte våra syskon har, alltså inte har råd att komma och äta hos oss det hade varit katastrofiskt min syster har liksom tre barn unga barn, unga grabbar och din syster har en massa barn om inte de ska kunna komma hit och käka så ofta de vill så då har vi ju misslyckats på något sätt det var väldigt viktigt för oss att det skulle liksom alla ska kunna komma hit och käka hos oss

Ja, men man får göra en annan stil bara. Man får göra en neonapolitansk pizza. Det är inte napolitanskt men du kan göra en halvdan napolitansk pizza. Behöver jag några gadgets eller ska jag värma en plåt? Om du har en sten eller ett bakstål

Bakstål föredrar vi när vi bakar pizza hemma. Om man ska göra en crispy pizza eller göra någon pizza överhuvudtaget så kör vi alltid bakstål. Du ska ha så mycket värmedledningsförmåga som du bara går. Till samma plats. Det bästa är stål. Det blir jättevarmt.

Du vet själv om du ska gå in och sätta dig i en bastu och det är trä och du kan sätta dig på den när den är 75 grader varm. Men om du sätter skinkan på en stål som är 75 grader varm. Då har du fastnat hyllemärket. Då lämnar du också lite skinka kvar. Så är det. Men man måste ha ett bakstål underlättar otroligt mycket. Du får bra fart på grejerna om du har ett bra bakstål.

Men alla har ju sin moderpizzeria någonstans. Ja, det tror jag. 100%. Vilken var er? Alltså vi är från Falkenberg här. Vi har alltid käkat på Falkenbergs pizzeria. Och Campino. Jag är lite äldre så jag är lite tidigare. Ja, du kanske körde lite Campino. Jag vet inte. Charlie Chaplin var ju då Tommy's pizzeria med. Det är sant.

Det finns en sjukt bra pizzeria i Varberg som om jag åker till Varberg så kan jag inte lämna Varberg utan att ha ätit en kebabpizza på Campino i Varberg. Det är otroligt bra. Jeppe, vad är din barndomspizza? Oliven.

Nu kommer jag gå lite utanför boxen här, men om man är i Rom någon gång och äter en pizza Altaglio hos Gabriele Bonci som vi var ett stort fan av honom i början. Pizzan kommer i stor form, de klipper upp den, de lägger den på vågen och så finns det så många olika sorter. Det är liksom...

Det kan vara en av de bästa pizzan jag ätit i mitt liv tror jag. Vad är det för topping när du tänker på den? Alltså de har en pizza där inne som är så sjuk med potatis på. Alltså det är så jävla otippat men det är så jäkla bra. Bra liksom? Inte den svenska versionen där det blir crème fraiche? Nej, jag vet inte ens vad det är på den. Men det är så jävla sjukt bra. Det är en av de bästa pizzan jag har ätit någonsin liksom.

Sen är det svårt att inte ha med en kebabbpizza. En västkust kebabbpizza. Som jag nämnde innan på Campino. Campino i Varberg är

Här stammar jag egentligen från Nässjö från början. Men det måste väl vara lite samma stil. Det är nästan samma familj som har gått i familj. Vi har undersökt väldigt mycket när det kommer till kebab. Jag tror det hände någonting på slutet av 90-talet.

Att den ändrades. Det måste vara så. Du måste gilla 90-talets recept av kebabsåsen. Men vi har ju topp 5 pizza, vi går tillbaka. Jag tror jag avslutar på topp 3 bara. Jag kommer nog bara på... Alltså inte nu för att jag vill vara någon slags rövslickare eller så, men jag har fått ett riktigt bra pizzaupplevelse av mycket faktiskt.

På Astoria. Jag åt den tryffelpizzan ni hade där. Det sa min tjej med. Jag var där med min tjej och vi båda två. Det var så sjukt bra den pizzan. Man bör ju tillägga då att Bess var ju då bollplank i framtiden.

På Via di Tribunale. Han har tre, fyra stycken olika. Men man måste gå till originalet. Via di Tribunale. Sobrillo. En jävla galning. Alltså han är fullkomligt funtad. Men på ett konstigt sätt. Han är så jävla... Han är en av de napolitana som har ananas på sin pizza. Men jag vet inte. Det stämningen utanför...

Det är stämningen i man vill nästan hänga mer utanför än man vill vara där inne. Körn är alltid otroligt lång. Det är alltid jättemycket folk. Du kommer knappt förbi där. Men du går fram och sen så lämnar du ditt namn till hon som sitter där. Och sen så är det mikrofon och megafon och sådana grejer. Så ropar de ut namnet då när det är din tur. Men det brukar ju oftast vara typ en timme väntetid utanför.

Det är inget ställe man bokar sin deg eller bokar sin plats eller någonting. Och utanför har de ett enotek. Alltså italienarna i Niapel, det är det bästa med det här stället. De har ett litet hål i väggen där du kan gå fram och beställa en aperoll eller en perroni eller någonting sådär gott medan du väntar. Och då går ju tiden väldigt fort. Så om jag är i Niapel och jag vill äta på ett ställe så vill jag äta på Sobrillo.

Pizzan är ju faktiskt bra med också. Och de är lite som oss. De gör pizza hela tiden. Det stället står aldrig still.

Han kom ut och hälsade på oss när vi var där och drog bäst fram kameran. Han hade blixt också. Det var som att träffa Zlatan. Det sjukaste jag har varit med om. Jag hade kollat på hundra klipp på han på Youtube. Hundra räcker inte, vi får lägga till en nolla till.

Och så äntligen så står man inne i Apel och vi kom fram så sent. Vi kom fram dit typ klockan elva på kvällen och det var fortfarande öppet. Vi hade käkat så mycket på Bonsi då så jag köpte ett kilo var och så att du bäst låg inne på hotellrummet och kollade på jag kan inte gå. Jag tvekade på att gå med till det här stället. Jag bara fan alltså jag är ju som ett jag kan inte. Då hade jag varit där och käkat en gång innan så vi måste gå. Så gick vi dit och så var det så jävla bra.