Startpunkten för Nobelpristagaren May-Britt Mosers forskarkarriär kan ha varit barndomens möte mellan en liten flicka och en... snigel! Nu ägnar hon sig åt att locka råttor med choklad för att se hur deras hjärnceller beter sig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Som liten flicka låg May-Britt Moser på marken och tänkte "wow" när hon såg en snigel äta ett blad. Vad var det som som fick snigeln att äta just det bladet och inte ett annat, undrade hon. Hon är född med förstoringsglas sade en släkting om den unga May-Britt Moser, i stället för med skidor som andra norrmän. Men May-Britt växte upp på en liten ö vid kusten där det inte var så mycket skidåkning. På en annan ö i närheten bodde Edvard Moser och honom lärde hon känna på gymnasiet. Han var skolans duktigaste elev, säger hon. Några år senare blev de tillsammans. Hon beskriver det som en gåva att få samarbeta med en så ambitiös person som Edvard Moser. Men vad gör henne själv till en sådan framgångsrik forskare? Ja, framför allt kärleken till ämnet säger hon. Och kärleken till människor och djur, plus en önskan att skapa ett framstående forskningscenter. När samtalet från svenska Nobelkommittén kom i oktober trodde hon att det gick ut på att hon skulle kommentera att någon annan fått priset. Hon var med andra ord långtifrån beredd på att få Nobelpriset i år. Förmodligen har världen aldrig sett en lyckligare pristagare där hon stod och hoppade, skrek och dansade efter beskedet inför filmkamerorna. Och där på skrivbordet i hennes arbetsrum i Trondheim står nu några fina presentpåsar som hon fick efter att priset tillkännagavs... Vad finns i dem? - Vin, champagne, världens bästa choklad från Trondheim... Reporter: Björn Gunér

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related