Andreas Almgren
speaker
54 appearances
1 recordings
1 series
first heard Sep 2026
last heard yesterday
Andreas Almgren’s voice in public audio — every appearance, attributed to the second.
Trend
recordings per month · last 12 monthsRecordings per month over the last 12 months — 1 in all, peaking in Sep 2026 with 1.
Appearances
Du lyssnar på Framgångspodden i samarbete med A-Kost. Jag springer under grundhöjden nu en bit över 200 km i veckan. Alltså 20 mil i veckan. Ja, jag sprang 23 mil förra. Så jag har fortfarande två skruvar kvar i foten. Och det tog ett halvår innan jag fick ta ett löpsteg igen. Jag klarar liksom inte av att förlora. Det var ju liksom värre att förlora än att det var kul att vinna typ. Gör jag det här passet så får jag säkert en kvaddpizza. Hahaha
Om man börjar springa så kör man allt för hårt.
Jag vann ett EM-gulden. Nu fanns det inte än två minuter när jag ska kuta ut på 20 kilometer i regnet. Ja, ungefär så. Det är de här dagarna i februari när man är ute och springer 20 kilometer och sånt. Snön ö faller ner. Man kan knappt kolla. Man bara, vad fan håller jag på med? Men sen känner man att det är ändå värt det när man får uppleva de här stunderna. Men känner du så här att
när det är någonting jag bestämmer mig för så är jag jag är jävligt målinriktad för att liksom uppnå det och det är liksom med vad det gäller ju med allt alltså jag var ju jag var den här killen som det räckte liksom i början inte med att jag skulle få högsta betyg utan jag ville få alla rätt på alla prov och sånt också samtidigt som jag höll på med löpningen samtidigt som jag spelade fotboll i AIK så att jag och även spela juniorlandslaget i fotboll alltså bara den
Ja, det var många bollar i luften där. Men när jag var 16 så var man ju på de här landslagslägerna och samtidigt var jag ungdoms-VM i fridrott och höll på att få ett toppbetyg i skolan där också. Någonting fel är det ju på, men det är väl bra att man får visa det på det här sättet istället för att det blir något annat helt åt helvete.
Alltså det är nog en kombination av liksom genetiskt och bara liksom uppväxt. Alltså jag var extremt tävlingsinriktad som barn och det vet jag liksom inte om det kommer från dem eller om det är liksom bara någonting som hände. Alltså jag klarar liksom inte av att förlora. Det gjorde ont. Det var ju liksom värre att förlora än vad kul att vinna typ. Ja.
Så det var ju någonting som jag fick jobba med. Det är fortfarande att det känns... Det är smärtsamt att förlora, men nu gör jag liksom inte... Jag visar inte det på samma sätt som när jag var liten och började gråta och sprang upp i en skog. Nu kan jag hantera det på ett bättre sätt. Vad gjorde du i skogen? Det var bara att jag ville komma i...
Man ville bara komma ifrån alla andra. Man satte sig bakom en sten och bara tjurade. Sen tog det väl ett tag och sen skulle man gå ner till träningen igen och vinna. Men sen är det väl bara att jag är allmänt uppvuxen med att jobba hårt. Så kommer det bli bra. Så det har jag gjort med allt jag bestämmer mig för helt enkelt.
Det krävs väldigt mycket för att pressa sig på den nivån. Ja. Jag hade ju grunden att jag är bra på att pressa mig och vilja vinna. Och sen fick man ju höra allt i det här med att du måste pressa dig själv för att bli bäst och när det börjar göra ont som det ger och allt sånt där. Och sen får man ju själv höra att du är bra på att pressa dig och då blev det på något sätt självfyllande. Man tänker själv att jag är en person som är bra på att pressa mig.
Och då blev det ju så att jag körde i princip varje pass och att sprang jag sista intervallen så tog jag max på den. Alltså jag skulle liksom inte ha någon energi kvar. Och det gav mig massor av skador och framförallt stressfrakturer och stressreaktioner. Och det är då helt enkelt att...
Du springer så mycket och för hårt så att det blir en belastning på skelettet som gör att det börjar bli sprickor i benet. Och det har jag fått på massor av olika ställen genom åren. Men när jag gick över från att springa de här jättehårda passen till att gå ner lite i intensitet men upp mycket i mängd så har jag klarat det väldigt mycket bättre.
Men som du säger, det var ju där radiosporten följde mig inför OS 2016 och då kom jag i mål på en intervall, la mig ner på gräset och då smög den dit och la dit mikrofonen precis bredvid mig. Och sen så var jag där i någon minut och sen så vände jag mig om och så var den nära...
så fick de med det men det var liksom något annat tillfälle jäkligt kul tränade då inne på den här Bosön bort över Lidingö sprang på en inomhusbana så kom jag i mål på sista intervallen
Jag låg ner vid mållinjen i säkert 20 minuter innan jag kände att jag kunde ställa mig upp. Sen började jag gå bort tillbaka till där jag hade mina kläder och skulle börja byta om för att kunna klara av nerjoggen.
Ganska liksom bredvid mina kläder så satt det liksom en tjej som jag tyckte var, oh hon är snygg. Fick ögonkontakt så nickade jag med henne och sen bara gick jag till soptunnan och bara la kaskad spya rakt ner i soptunnan. Bra första intryck. Det var mycket av den typen av träning där det helt enkelt sprang så att jag fick så mycket mjölksyra så att jag kunde liksom inte stå upp på 20-30 minuter efter. Det blev liksom en...
Som en hammare slog det i huvudet med huvudvärk och allt sånt där. Men nu för tiden så gör jag ju typ inga sådana pass. Eller den typen av pass gör jag inte. Jag skulle säga att jag har nog i år faktiskt inte gjort ett enda pass på träning där jag har kommit till mål och känt att jag inte hade mer. Utan det är alltid viss kontroll. Jag känner ju att nu är jag så pass bra tränad som jag ligger strax under max.
Så kan jag återhämta mig på bara en, två dagar och kunna köra ett bra pass två, tre dagar senare. Men går jag hela vägen och tar upp mig max, då krävs det fem, sex, nästan sju dagar innan jag återhämtar mig. Då kan det vara så lång tid om du tar ut dig på absolut där, upp till en vecka.
Ja, det kan man ju känna många gånger när jag kör de här tuffaste loppen när jag går för att springa riktigt fort på 5000 till exempel. Då tar det ofta upp mot en vecka innan jag känner att nu börjar kroppen svara som jag vill igen. Jag kan ju fortfarande göra okej träning men jag känner liksom inte att jag är där jag borde vara helt enkelt för att kunna genomföra det så kvalitativt som jag vill.
Och det är ju så här små grejer men när man har gjort det här så pass länge så behöver man ju känna sin kropp rätt väl. Så jag känner liksom att över tid då om jag har kontroll på träningen och inte springer för hårt så får jag in mycket mer träning i hög kvalitet än om jag skulle ta den här sista lilla biten och gå verkligen max. När du...
Får man ju tänka på lopp som är hygglig närtid. Även om det inte är det absolut största målet. Och skapa lite av de här visualiseringsbilderna helt enkelt. Det är många gånger som jag tänker när det är jobbigt att jag visualiserar ett upplopp där jag springer ifrån någon. Men
Showing 1–20 of 54 · page 1 of 3
Next →