Andreas Almgren

speaker
54 appearances 1 recordings 1 series first heard Sep 2026 last heard yesterday

Andreas Almgren’s voice in public audio — every appearance, attributed to the second.

Trend

recordings per month · last 12 months
1 · Sep OctJan 26AprJulnow

Recordings per month over the last 12 months — 1 in all, peaking in Sep 2026 with 1.

Appearances

newest first · ▶ plays the moment
sprang ett till 3000-meterslopp inomhus där på vintern 2022 och gjorde typ den femte bästa tiden någonsin av en europeinomhus. Tänkte, ja men nu ska jag börja få mitt genombrott. Och sen så tre veckor inom inomhus-VM så drog jag på mig en information i en scena i foton. Och så fick jag ställa in det i mästerskapet också. Och liksom det var bara det var sådär konstant under de tuffa åren där. Men sen då från sommaren 2022 framåt så har det
varit mycket bra, det mesta bra med det lilla undantaget att jag fick en till stressfrakturskada inför OS i Paris 2024.
Men då känner jag att nu har jag missat två OS på grund av skada, nu ska jag äntligen få göra det. Jag har ju sprungit några av de snabbaste tiderna någonsin i Europa på 10 000 och 5 000. Och jag känner att jag ska vara med och slåss om framskjutna placeringar där. Men då hade det varit en period där jag blivit lite för ivrig. Det gick bra, jag skulle ju springa i alla tävlingar. Och som jag sa där så...
Det tar ju då typ uppemot en vecka för att man ska börja känna sig återhämtad. Men då tävlade jag lite för tätt. Samtidigt som jag även då pluggade på KTH så att det liksom att
När man gör bra tider, det blir ju ganska mycket media runt den. Och samtidigt ska du tenta plugga till en mattetenta. Och så ska du förbereda dig för de andra loppen. Och så blir det bara en stor soppa där och jag lyckades inte hantera det bra. Och så blir det en ny stressfraktur. Och så missar jag OS-et. Men där kommer lite av den här med min målsättning och hjärna fram att när jag väl accepterar att jag inte kommer kunna springa OS-et
då var något av det första jag gjorde det var först att jag kollade upp det finns en gammal löpare som heter Mo Farah brittisk löpare som han har väl fyra OS-guld och sex VM-guld jag kollade upp bara hur gammal var han när han tog OS-guld i Rio och då var han 33 år och då kände jag att det är bra jag kommer vara 33 år i Los Angeles om fyra år så tänkte jag att jag kan också ta guld där
Det nästa jag gjorde var att jag öppnade ett tomt Excel-ark. Skrev ner 14 september 2025. För jag visste att det då är VM-finalen på 10 000 meter.
Och sen bara backwards engineering. Hur ska jag göra för att jag ska vara i bästa möjliga form då om tretton månader? Så det var liksom att man var i sorgen där att jag inte skulle springa OS men ändå direkt på att okej, jag kan inte göra det. Hur ska jag göra för att jag ska vara i bästa möjliga form på nästa mänsklig skap om ett år?
Och det slutade ju då med att jag tog VM-brons. Sveriges första manliga medaljlöpning på VM. Så det finns väl en silver lining på den storyn till slut. Men jag hörde dock att du ändå inte var så himla glad för det där VM-bronset.
Du var lite bitter. Det var... Jag blev ju glad ganska snabbt. Men när jag kom tillbaka från skadan där i Paris då sa jag till mina närmaste att jag ska gå för guld i Tokyo. Jag vill inte gå för bra resultat eller medalj utan jag går för guld. Ehm...
Och det kanske är lite mycket hybris för någon som aldrig har sprungit en VM-final eller någonting i den stilen. Men jag kände liksom att jag var så bra under sommaren 2024 utan att ha gjort speciellt mycket specifik träning. Så jag tänkte liksom att kan jag bara få ihop träningen och allt sånt så borde jag kunna vara en av de främsta där. Och då borde jag kunna gå för guldet. Och det slutade där i tåget. Jag var ju 2500 delar från guldet.
Det är liksom en hundradel per varv i ett 10 000 meters lopp. Alltså lite. Det är inte många centimeter. Så min ärliga första tanke när jag korsade mållinjen det var bara att jag sa fan för mig själv. Då var jag arg. Men sen var det ju som att jag snabbt kollade till höger och såg att det var bara två stycken som var framför mig. Så jag fick ju medalj i alla fall.
Så det tog inte jättemånga sekunder innan jag började känna en form av lättnad i alla fall, att jag fick medaljen. Sen fick jag då en svensk flagga över mig och började känna att okej, det här är ändå ganska mäktigt. Och sen kom då en löparkompis från Kanada som jag umgås mycket med. Som då själv har tagit OS och V-medaljer. Och han gick bara fram till mig och bara
Man, I'm so proud of you. Just enjoy this moment now. We're so many guys who are rooting for you. We know how hard you have worked, so just enjoy this moment now. We're really rooting for you. Och då känner jag liksom, shit, vad har hänt här? Det börjar bli så här tårögd, typ. Och från därifrån så känner jag bara liksom att, jo men det här är stort, nu är jag glad liksom. Då släppte den här första initiala besvikelsen.
Showing 41–54 of 54 · page 3 of 3 ← Previous