Björn Arvidsson
speaker
40 appearances
1 recordings
1 series
first heard Dec 2025
last heard 20 Dec
Björn Arvidsson’s voice in public audio — every appearance, attributed to the second.
Trend
recordings per month · last 12 monthsRecordings per month over the last 12 months — 1 in all, peaking in Dec 2025 with 1.
Appearances
Och ni fick inte till att vi ska... Det blir inte blommor och ballonger den här gången. Eller vad var vi för någonting? Ja, just det. Ja, precis. Det var när vi var nere i Skåne, ja. Ja, precis. Kommer du ihåg det, Maja, så att vi omnämndes som... Absolut. Vissa saker glömmer man inte. Där är en höjdpunkt i livet, man säger. Jag tycker det är smickrande, liksom. Ja, jag säger ingenting om det.
Med tanke på att jag är för att det ska vara informella möten även i life science-branschen så är det ju suveränt om de vet om att vi är informella och ändå bjuder in oss att spela en viktig roll. Nej men vi kör! Välkomna till detta avsnitt av Jakten på det äldsta samhället. Jag heter Björn Arvidsson och med mig som vanligt så har jag Lotta W. Klärker och Magnus Leijelöf. Hur är det med dig Lotta?
Så jag var inte julkledd igår heller. Men det kommer bli. Jag ska åka till London i helgen. Så jag känner mig ganska tappad för det. Jag brukar aldrig ha. Jag köpte igår min första fullhjultröja någonsin. Bara för att man var tvungen för att få gå på kalas imorgon. Kalas, det är bra. Jag vet inte. In i andra halvan av livet så kan man förändras.
Andra perioden, som vi brukar säga. Du ska bli 150, så jag tänker att det är väl liksom... Du tänker att det här är någon form av mittperiod. Absolut. Risken är att den är kort.
Det brukar väl kallas för snart är vi då inne i målkvarten i sådana fall. Så då jäklar, då händer det grejer. Har ni målkvarten? Är det något så här etablerat Magnus som ändå är sportare? Det finns ju sådana här Fergie-time för oss som är United-fans. Förr i tiden när Sir Alex Ferguson som ändå var coach i och med mig 27 år eller någonting. Han brukade alltid sista kvarten peka på sin klocka och få igång spelarna och göra väldigt mycket mål på slutet.
Härligt. Det är väl härligt att de lär sig något av vår podd. Vad glad man blir. Det är faktiskt det enda vi eftersträvar. Förutom att de ska ha ungefär lika kul som oss. När vi ändå river igång en spännande segment ska vi ta veckans modigaste då. Magnus, vem tycker du är det vad...
Har du någon veckans mål? Ja, faktiskt absolut. Men den är inte speciellt aktuell utan det var mer att den blev aktuell för mig. Det är väldigt mycket spot on hur du brukar tänka. Det är så jag funkar. Jag brukar säga att jag inte är nostalgisk. Jag lever ju både i framtid och nutid och dåtid på något sätt.
Vi hade en sån här konferens internt och vi hade en ganska allvarsam punkt om hur sjukvården kan förändras i händelse av ofred.
För att förstå hur allvarligt det snabbt blir, där du kan tänka dig att det är ett utöja eller en Estonia-katastrof varje dag så tittade vi på en del klipp från den här filmen som heter 20 dagar i Mariupol. Jag vet inte om det är någon som har sett den. Där ett team i början av krigsutbrottet i Ukraina stannade kvar och filmade och även fast det bombades runt omkring
Och var en rejäl förödelse så fortsatte de att dokumentera det här. Och det var faktiskt bland det vidrigaste jag har varit med om. Och det är otroligt modigt av människor att stanna kvar. Och speciellt då de som faktiskt har möjlighet att lämna. Så att den här filmaren, dokumentärfilmare som heter Matyslav Chernov. Får för mig vara, representera ett modigt inslag den här veckan.
gjorde ju att vi valde att prioritera till fullo på hennes spaningar och tankar runt kvinnohälsa. Så vi tänker oss att de spaningarna har blivit lätt en och en halv gång bättre när de har legat här och fått musta till sig lite en vecka. Magnus, vad säger du? Ska du riva av din eller hur?
Som hållbarhet. För det är där någonstans det ska drivas ifrån. I varje fall enligt tanken. Men då blir det en systemegerskap som inte riktigt har fungerat. Björn, vad tänker du? Bra, jag gillar det. Jag själv tjatar ju ofta om att vi måste stanna i komplexiteten istället för att förenkla. Jag tycker att det du beskriver jag vet ju att du lever i en sån verklighet också och liksom
din stiftelse som du jobbar för är det här är ju vardag och det är ju det uppdraget ni har och jag har ju varit i liknande situation och jag tror att vi rusar förbi samsynen. Jag tror att vi går in i sådana här situationer som partsinlaga. Jag tror att alldeles för många kommer utan egna avsikter till möten och mer för att bevaka. Jag tror att man är för långt ifrån konsekvenserna och för långt ifrån mening i frågan och jag tror att det är viktigare att
Man försöker stanna upp och förstå att det är relationer mellan människor som gör att vi fungerar här. Men också att man måste vilja någonting i den frågan som man ska vara en del av att jobba med. Och det är lite mer agens i frågan. Sen skulle jag också vilja säga precis som där du började. Det finns så mycket vi kan lära ifrån andra sektorer, branscher, andra delar av världen som vi fullständigt ignorerar. Så här.
och vi kanske lär oss mer utanför vår egen bubbla än i vår egen bubbla. Det är ju lättja. Ibland funderar jag på att det kanske inte bara är lättja, det handlar om en
Jag tror att det är helt avgörande att vi lär oss där i alla fall. Alla våra framtida utmaningar kommer vara komplexa och om vi inte kan hitta ett sätt att jobba tvärdisciplinärt och känna lika starkt för utmaningen så kommer vi aldrig kunna klara av dem. Så är det, Trafikverket alltså.
Ja, jättefint. Och jag är ju också ett fan av fina ord. Jag tycker att ordet välvilja är fint och det engelska du använde benevolence eller hur man nu uttalar det. Jag tror att jag har dragit det minst en gång tidigare i podden. Jag hade ju en kollega när jag jobbade i näringslivet som använde ordet älskvärd och att det är fint att eftersträva att vara älskvärd. Det tycker jag är ett väldigt fint ord också. Det säger ganska mycket om vilket beteende man har.
pass på att se av sig själv. Ett annat fint ord som du berör är ju reciprocitet och det är ju alltså liksom ändå att det finns väldigt mycket i att ge till varandra, inte minst för den som ger och jag tror också väldigt mycket som sagt på att
Tilliten i samhället, allt vi kan göra för att bygga upp det är helt avgörande för att vi ska kunna stå ut med varandra och bibehålla vår civilisation. Att börja med att förstå och umgås med varandra är alltid fantastiskt. Tillbaka till lite Magnus spaning där att om vi går in i möten där vi ska lösa någonting tillsammans men vi inte känner eller förstår eller bryr sig om varandra så kommer vi inte lyckas. Intresserad.
Så det är väl en väldigt bra karriär. Och när det gäller julen. Ska jag också säga. Det finns i Uppsala till exempel. Många år tillbaka. På Upplands nation. Så har de jul på Upplands. Väldigt många som är ensamma. Antingen studenter eller liknande. Men även hemlösa. Och även familjen faktiskt kommer dit. För att kunna fira jul ihop. Och jag tror att det där är ganska viktigt. Nu vill jag cita. Åh jag hade en.
Showing 1–20 of 40 · page 1 of 2
Next →