Karin Berg
speaker
66 appearances
1 recordings
1 series
first heard Dec 2025
last heard 20 Dec
Karin Berg’s voice in public audio — every appearance, attributed to the second.
Trend
recordings per month · last 12 monthsRecordings per month over the last 12 months — 1 in all, peaking in Dec 2025 with 1.
Appearances
Nej jag har till och med sex dagar tror jag. Jag fick ju ledigt igår. Jaha. Så att jag vet inte riktigt vad som har hänt med den här kalendern. Och jag är jätteförvånad och förvirrad. Och jag tänker ju att jag inte säger något. För jag tror att någon har räknat fel. Ja men typ. Men...
Ja, men jag har ju hand om den här julavslutningen på min skola på något sätt. Så klart att jag har. Och så insåg jag ju att det finns ju vissa traditioner som...
som vi har. Vi har ett sånt där julkort som skickas från eleverna till eleverna. Alltså det är ju inte ens det utan det är ju att vi har en sån här gemensam kulturdag. Kulturdagarna som man har på Skilleska är en gammal institution som kom typ 1990 som är varje år och liksom sen har vi ändrat på det nu på 2000-talet så man har en på hösten och en på våren istället för alla på våren när man bara har nationella prov för det hade man inte 1990.
Det har flyttat lite och gjort det på annat sätt men det är ändå just att man har dagar som bryter där man ägnar sig åt gemensamma kulturaktiviteter som är elevdrivna. Då brukar jag filma från det och så brukar jag klippa ihop det till en liten julkort så att man får att det blir som ett julkort.
Från eleverna till eleverna på något sätt. Att man filmar deras aktiviteter och så får de titta på det. Och det har ju blivit en grej att alla vill vara med på den där filmen. Och ingen vill vara med egentligen. Fast alla vill vara med. Så kommer de inte med så blir de besvikna. Men när jag filmar så vill de inte vara med. Alltså det är en jättekonstig ambivalens. Och den här filmen visas ju bara i aulan och dör sen. Så att inte det ska liksom...
vara, alltså du vet, det ska inte in på några sociala medier, det är bara till för oss. Men i år fyllde den traditionen tio år. Fattar hur saker bara pågår i evigheters evighet. Så att i tio år har jag hållit på och jagat elever på film på något sätt. Men de tycker det är roligt och mysigt och det finns en förväntan. Men jag kände det efter årets avslutning att
Jäklar vad det är en anspänning ändå att få elever att sjunga och uppträda och stå på scen och gå ner fast de gör det av egen fri vilja och hela den grejen. Och att hålla i det här traditionella juldiskot, att upprätthålla de här traditionerna som är så viktiga för elever och som de tycker är kul och som de vill ha och som de känner igen och allt det här. Mm.
Det kräver ju ändå sin lärare att upprätthålla det och jag tycker att det är lika kul varje gång. I år drabbades jag av någon slags övertänd duracellkanin tror jag jag blev och var sådär...
Ultrascheck Så när jag kom hem igår Så var jag så trött Jag var så trött på den här figuren Läraren Karin Berg Alltså inte den här Inte mig själv Du vet den där checka Den här läraren Som är så kul Och som tycker att köket är roligt Henne var jag väldigt trött på
Hon kände att kan inte hon vara någon annanstans ett tag. Jag behöver att hon går och lägger sig.
Nej, vi är några stycken. Jag har fullt heder till dem som är... Vi har ju en teatermusiklärare som håller i repetitionerna. Man ska ju uppträda. När elever vill uppträda, man får ju inte underskatta repetitionen. Att stå på en scen...
Är ju inte bara att ställa sig på en scen. Det tror nog väldigt många unga. Att jag har ju talang. Ja det må så vara. Men att stå på en scen och det ska bli bra. Kräver ju att du vet vad du gör när folk applåderar. Att du vet hur du gör när du går upp på scenen. För att det ska tas emot med glädje och kärlek på något sätt. Man vill ju inte att någon ska göra bort sig på den där scenen.
Och det har jag inte så mycket med att göra, utan det har ju vår eminenta teaterlärare och musiklärare som ser till att plocka fram det bästa ur varje elev. Och det är jag ju oerhört imponerad av, att man orkar det i december. Men jag håller i andra delar.
Men jag tror att det finns en dubbelhet i det. För det är klart att vi ska ju ha både nya saker behöver man ju tillföra. Men just det finns ju någonting i det här när en gammal elev eller när man börjar höra om det där juldiskot som ni alltid har. Det är ju en ganska ny företeelse.
Det har vi ju inte alltid haft, men vi har haft det ganska många år. Att man kan börja prata om, ja hur var det på juldiskot i år? Att det ändå finns, vi behöver ju sånt. Vårt samhälle är ju ganska avskalat av religiösa traditioner. Vi har ju ingen religion, vi har ingen...
Vi har väldigt lite som knyter oss samman. Och därför så tror jag ju att barn och även vi vuxna mår bra av att ha återkommande saker. Så här gör man. Punkt. Det är skönt. Det är någonting fint i det. Men det betyder ju inte att de inte ska förnya så att man inte ska döda saker som bara är jobbiga. Som att lutfisk behöver man kanske inte göra längre. Nej.
Om vi har en 50-poängskurs så sätter vi betygsrätter första i januari. Men jag sätter inga betyg i december alls. Nej, det ser du. Så har inte vi. Vi har ju att allting slutar.
Nej, jag hade ju prov nästa dag. Så det existerar inte hos oss. Så det är snarare det som jag skulle... Nej, men en sak som jag skulle vilja... Som känns väldigt skönt, men som blir fel. Det är att man stressar för att man ska bli klar med någonting i december. Vi gör det här området så blir vi klara i december. Jag vill vara färdig med allt jag vill ha.
Gjort alla prov, jag vill ha varit klar så att vi kan gå på jullov och vara klara. Men problemet med den ambitionen är ju att dels blir det ju stressigt för mig att bli klar. Det händer ju alltid någonting och framförallt i december så är det någon Lucia som ska sjunga.
Någonting som inte skulle sjungas där det sjungas. Och så fattas det en lektion. Eller så fattas det någonting. Och så blir man liksom inte riktigt klar. Utan man blir halvklar. Fast man tvingar sig själv in i att bli klar. Vilket då gör att när man ska börja i januari. Så blir ju uppstarten egentligen längre. För du ska börja med någonting nytt. Och då är ju alla ofokuserade. Istället för att säga. Kolla här. Det här pratade vi med om innan jul. Kommer ni ihåg det? Nu har vi tre veckor till.
Showing 1–20 of 66 · page 1 of 4
Next →