Lina Thomsgård

Och i relation till en sån människa så kan man börja tvivla på sin verklighetsbild och på sig själv. Och man kan vilja gå personen i fråga till mötes, men det kommer aldrig att vara nog. Eftersom den personen bara kommer att se sig till sitt eget bästa. Och för att ha det...

Komma undan. Eller för att slippa stå ut. Så remove yourself. Greyrocka. Alltså lite reaktion. Att inte springa på de där olika veterna. Och se till att ha ett socialt nätverk som kan hjälpa dig att söka professionell hjälp. Ja, det tyckte jag var en väldigt bra sammanfattning faktiskt. Du plockade verkligen upp det viktigaste. Men bra, då lämnar vi det där. Men återigen en liten brasklapp. Att om du som har lyssnat på det här nu känner såhär, oh my god.

Han eller hon har rätt. Det är nog jag som är. Så bara för att röra till det så är det förmodligen inte så. Just därför. Tusen tack Björn. Vad spännande det här ämnet var. Tack till Peter Malmqvist som klipper vår podd. Och tack till Acast där vi spelar in. Hejdå!

Du lyssnar på en podd från Acast.

Varmt välkomna till Duma människor och fredagsfrågan. Ni skickar in en fråga och jag svarar med hjälp av Björn Hedensjö, psykolog och författare med mera. Idag ska vi prata om en fråga som rör att leva med sin historia och hur man gör för att inte tolka den omgivning man har idag. På samma sätt som man tolkat tidigare eller kanske tolkat andra i sitt tidigare liv.

Vad bra att jag gjorde en recap av en fråga som jag egentligen bara kan läsa. Här kommer den. Hej, det var människor. Tack för en väldigt bra podd. Jag har en fredagsfråga som jag ska försöka formulera på ett kort och koncist sätt. Jag har vuxit upp i en familj med väldigt mycket dålig kommunikation, skuld, skam och dolda budskap.

Jag märker att jag tar in det här i min nuvarande relation. Och det är verkligen inte någonting som jag vill. Men i vissa stunder är det så svårt att inte tro att min partner egentligen inte tycker och tänker saker som hon inte säger. Ett typ exempel är när hon är trött och lite grinig. Då känner jag mig lätt avvisad och tror att hon är irriterad och sur på mig. Hon säger att det inte är så utan att hon verkligen bara är väldigt trött de stunderna.

Min flickvän är världens finaste, men hon är heller inte så kommunikativ som person. Hon är rakare än mig när vi väl pratar, men hon är inte den som spontant tar upp känslor, tankar, önskningar och behov och pratar om det. Det här gör att jag känner mig mer osäker och lite otrygg. Hur kan jag jobba mer med att snälltolka och låta henne ta ansvar för sin del av kommunikationen och jag för min?

Och det kommer vi att prata mer om en liten, liten stund. Men först ska vi få framföra några hälsningar från våra samarbetspartners. Och välkomna tillbaka, säger vi. Du var sugen på den här frågan. Jag var jättesugen på den här frågan. Och då tänkte jag att det ringer någon liten igenkänningsklocka för dig. Dels för att den är så basal. Vi har lärt oss hur människor är utifrån de människor vi träffat först och mest-

Och sen är det det systemet som vi använder när vi ska tolka andra människor. Om jag har vuxit upp i en värld där när någon säger att nej jag är inte sur så betyder det att de är jättesura och när som helst kommer de explodera. Så det kommer vara sanningen tills jag har lärt mig något annat. Det är som att lära sig ett språk. Ja, exakt. Då måste jag lära mig ett nytt språk och det kan man ju göra.

Jag trodde det fram tills jag testade något nytt med den här. Men i det där så ligger ju testa något nytt. Och jag kommer från en familj där det var... Om man gjorde fel så kunde det bli utbrott. Det var en miljard människor i min familj vilket betydde att det fanns...

En miljard människor som kunde explodera över någonting. Och en miljard människor som kunde göra fel. Ja, exakt. Många minor. Exakt, många minor överallt. Vilket har gjort mig extra... Jag har stor liksom...

känslighet för om jag lämnar tekoppen där hur kan det påverka andra och samtidigt så har jag ett ideal av att jag vill vara en människa som bara ställer tekoppen där och sen hämtar jag den när jag vill hämta den jag behöver inte vara rädd för att en omgivning ska explodera och så samtidigt är jag det och att ha de där två grejerna bredvid varandra

vilket är precis det vår brevskrivare skriver om att vilja snällt tolka min flickvän är inte grinig på mig, bara trött man vill känna så och samtidigt, fast trött brukar ju vara kodord för något annat jag tycker det är en sån fundamental utmaning med att vara människa och det jag har lärt mig som, jag gissar det som vår brevskrivare, precis som jag går igenom nu, det är att jag måste våga testa något annat

Jag måste våga testa för att se om den här gamla modellen stämmer. Så när den jag lever med säger att den är trött och hela min kropp och min hjärna, hjärnan är gjord för att skydda mig. Den är där bara för att se till att det inte ska bli farligt för mig. Så den bara, trött betyder problem. Så bara, okej, nu ska jag som en hypotes tänka, tänk om det här stämmer.

Tänk om den faktiskt bara är trött, den här livskamraten jag har. Tänk om jag inte genast ska börja felsöka i mig själv. Vad kan jag ha gjort som har gjort den arg eller sur eller ledsen? Var har jag misslyckats? Utan jag ska bara lita på den människan. Det är först då jag kan få riktiga bevis på att det här gamla sättet att tolka världen på inte är det enda.

Det kommer alltid finnas människor som säger att de är trötta när de egentligen är något annat. Men just i den här relationen så är det inte så. Och det behöver inte alltid vara så. Men då behöver man testa. Och precis i det befinner sig vår brevskrivare nu. Att försöka testa men inte riktigt våga.

Men det blir mitt enda knep som jag använder mig av hela tiden. Och det är för att helt försöka lägga åt sidan, eller det hjälper mig att lägga åt sidan mina gamla tolkningsmönster. Och att hela tiden tänka att det finns en massa olika lager och jag får bara se ett.

Och det här sa min psykoterapeut, som jag gick till i många år. Jag förklarade någonting som en människa som var nära mig hade gjort. Jag tror att det var så här. Ditt sätt att uttala psykoterapeut fick mig att associera till din polska psykoterapeut. Det är precis vad det var. Mer än så vill jag inte avslöja. För då kanske ni börjar räkna ut vem hon var. Och det ska inte utlämna henne lika lite som hon ska utlämna mig. Men, då skulle jag berätta om en person i min närhet som hade gjort mig ledsen.

Och så berättade jag det och så sa jag så här, och det måste ju varit så himla jobbigt för honom. Så han låtsades som att han var glad. Han sa att det inte var någon fara, men han gjorde mig så himla ledsen, så gud vad det måste varit jobbigt för honom. Egentligen var han jätteledsen. Och tittade hon på mig sa hon, Lina, tänk om det inte finns något egentligen. Tänk om det inte finns något egentligen.