Lina Thomsgård

Här Björn ska vi göra en liten paus för att prata om döden i samarbete med Fonus. Döden är ju ett ämne som många har svårt att närma sig och samtidigt så kan just samtal och tankar om döden göra stor skillnad och till och med få oss att må bättre.

Det är därför Fonus vill underlätta för fler svenskar att börja prata om döden. Mer om det kan du hitta på fonus.se-dödsotyst. Jag tänkte att jag kan börja med att prata lite om varför vi är så dåliga på att prata om döden. Vad är det för psykologiska mekanismer som ligger bakom det?

Och rent banalt så tänker jag också att det kan vara en sån sak som man tänker att det pajar stämningen. Att sitta här på fikan hemma hos mormor och börja prata om hur vill du ha det när du dör känns stämningssänkande men det kanske inte behöver vara det. Nej, faktiskt inte. Men varför vore det bra då att vi blev bättre på att prata om döden?

Få mycket bättre kontakt med vad som verkligen är viktigt för en och sådär. Alltså det är en supergrej. Jag tänkte på sådana här praktiska saker. Man har en anhörig som går bort att veta vilka var den här anhöriga människans tankar och önskemål. Fonus har ju det här vita arkivet där man...

Trots att det kan vara svårt att prata om sin egen begravning ändå kan få skriva ner sina tankar och önskemål och berätta hur man vill att begravningen och sista vilan ska bli. Men även samla minnen och reflektioner och sådant praktisk information och det kostar ingenting. Men det kan betyda väldigt mycket för dem som blir kvar.

Ja okej, då vet vi att vi är dåliga på att prata om döden, vi vet varför och vi vet också varför det vore bra att bli bättre. Och Fonus har ju samlat lite olika tips på hur man kan närma sig det här samtalet och prata om döden. Jag har en favorit som jag faktiskt har tagit upp i vår podd tidigare, eftersom det är hur du och jag blev vänner. Ja.

Nämligen samtala i en bil. Rulla samtalet. Att sitta i en bil och ha omvärlden att titta på och titta framåt. Inte behöva kolla varandra i ögonen. Det är så avväpnande. Det är något väldigt samhörighet. Det där är helt fantastiskt. Alla de bästa samtalen har man haft i en bil när man är på rullar.

Bra, starka filmer. Ja, på det temat. Jag kommer ihåg att man behöver inte alltid prata om döden-döden. Det går ju också att ta sig an ämnet att prata om vad vill man ha gjort innan man dör? Alltså bucket-list-samtalet. Ja, på fonus.se slash döds-o-tyst så hittar ni ännu fler tips. 66 stycken närmare bestämt på hur du kan närma dig samtalet och prata om döden. Fonus finns över hela landet och är Sveriges mest anlitade begravningsbyrå.

Jag märker att jag har lite svårt att få ihop det här. Ritar jag upp en motsvarande person om jag tänker såhär, efter alla mina år i musikbranschen, man var på väldigt många sådana sammanhang där det var folk som missförstådda musiker som visste att det de gjorde var fullkomligt fantastiskt men ingen annan jävel ville lyssna. Ja, exakt. Det är alltså hela branschen, det är fel på hela branschen. Det där är väl jätte...

För då undrar jag vad som skiljer en vanlig, en misslyckad musiker som är ledsen för att det inte blev som han ville från en dold narcissist. För det här är ju en människa som tycker att den har misslyckats. Alltså den känner sig liten, det sker från Donald Trump som är det så himla långt inne så han har inte ens tillgång till den känslan själv.

Går ofta runt med känslor av nedstämdhet, ångest, tomhet. Gud vad det här. Gud förlåt, ni har verkligen låst mig vid den misslyckade musikern och alla sådana man träffat. Som går runt och tycker att de är bäst i världen och alla andra är idioter. Nej, de tänker inte skaffa sig ett vanligt jobb. För de är bättre än så. Ja.

Du vet hur man brukar säga att om man liksom anklagar någon för något så säger det kanske någonting om ditt beteende men säger också ganska mycket om mig. Det vill säga om jag bara du spanar bara på alla andra tjejer så kan det också betyda att jag är jättesvart sjuk. Och då tänker jag att den här narcissist-typen

Som är väldigt avundsjuk och som håller grudges mot folk och som tycker att den är... Den går runt med de här känslorna hela tiden. Är de också väldigt benägna att anklaga andra för just de här sakerna? Precis, exakt.

Vilket ju måste vara helt uppfuckat. Säg att jag är den dolda narcissisten i vår duo. Och jag bara, Björn, du är fortfarande så himla sur för att vi inte vann guldörat. För du stör dig så mycket på det. Varför är du avundsjuk? Jag liksom projicerar på dig. Och då kommer du börja tänka...

Eftersom du är förmögen att tvivla på dig själv och att ta in kritik. Så kommer du börja fundera på, gud ligger det någonting i det här? Men det kanske det gör. Och så blir du...

Ja, just om projektion och gaslighting. Vi har läst flera artiklar om detta nu. Det lyfts fram som typiska strategier som de använder sig av i relationer till exempel. Att bara lasta över det på den andra. Då säger du strategier, men ibland tänker jag att är det ens en medveten strategi eller är det bara det enda sättet de kan förhålla sig till omvärlden på? Om man vet att om jag har misslyckats så är det en katastrof. Så när du misslyckas så är det en katastrof.

Om någon är bättre än mig, då blir inte jag glad för det ens. Då blir jag avundsjuk förbannad. Alltså förutsätter jag att du blir det också. Så att det liksom inte ens är vad smart det är om jag anklagar den för att... Utan att det liksom är bara... För ibland tror jag att när vi hela tiden tänker att någon någonstans ska sitta och göra en plan...

Det är det som definierar beteendet. Det behöver inte vara så. Det kan bara vara så enkelt som att det här är det enda sättet de kan vara på. Vilket fortfarande gör det dåligt. Men att någon inte gör strategin betyder inte att det inte är det som pågår. Våra sociala strategier är ju sällan medvetna. Jag tror inte att Donald Trump går runt och tänker att han...

ger det mig fördelar och man kan uppleva irritation om man inte får något tillbaka när man uttrycker sin omsorg eller är snäll intressant följdfråga vi kan repetera den här listan lite kort mot slutet men följdfråga vad händer med den som lever i jämte med den dolda jag är den vad händer med dig

Och då börjar du göra massa oegoistiska handlingar, vilket är jätteskönt för mig. För då börjar du göra massa tjänster och hjälper och fixar och donar. Och jag fortsätter anklaga dig för det. Och du fortsätter att vilja bli bättre. Så har man en riktigt dysfunktionell padrans. Som man kan bli tvungen att skjuta ut sig från om man ska kunna se det ens. För att man blir så indoktrinerad i det. Mm.