Det här är årets sista avsnitt. Inte ett avslut – utan ett årsbokslut från mellanläget.I det här avsnittet pratar jag rakt och ärligt om hösten som varit:Om att släppa ett avsnitt om nervsystemet – och krascha kort därefter.Om paradoxen i att veta exakt vad man “borde” göra, men ändå inte kunna vidmakthålla det.Och om varför det inte betyder att något är fel på dig.Med utgångspunkt i era svar på frågor om när och varför ni lyssnar på podden, pratar jag om igenkänning som motkraft till skam, om kompensation, gränssättning, utmattning och varför förändring ofta är som jobbigast i mitten – när man gör annorlunda men ännu inte får energi tillbaka.Det här är inte ett avsnitt med lösningar. Det är ett avsnitt för dig som lever med ADHD – med eller utan diagnos – och som behöver känna att du inte är ensam i det här livet.Kvinnor med ADHD har aldrig behövt bli något annat.Vi har behövt få vara de vi är.Här är du precis rätt. Vi fortsätter.🤍 Sociala medierFölj mig på Instagram @alltjagonskade för fler reflektioner, vardagskaos och forskningsbaserade insikter.✨ Se också vad jag hyperfokuserar på just nu via linktr.ee/alltjagonskade Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related