Show notes
Tjenare gott folk!Jag hoppas att ni alla har det fint och är omringade av familj, vänner och en massa kärlek oavsett om och vad ni firar. Podden kommer att ta en paus på två veckor och är tillbaka igen den 8 januari med väldigt intressanta gäster och ämnen som MDMA- och psykedelika-assisterad terapi, att vara ung kvinna inom svensk hiphop, övergrepp på SiS-boenden och mycket mer.Eftersom det har tillkommit en hel del nya lyssnare senaste tiden, vilket jag är oerhört tacksam för, så tänkte jag säga några ord om vad Yoshi’s Podcast är för något och om mina tre grundprinciper som genomsyrar både den här podden och allting annat jag gör: Fred, Yttrandefrihet och Respekt. Eftersom jag är usel på att sitta själv och prata in i kameran så kommer jag att läsa innantill, jag hoppas att ni har överseende med det.Jag startade podden för att jag ville ha fler samtal i mitt liv. Min ambition är inte att bli känd eller att tjäna pengar på podden. Skulle det råka hända att jag i framtiden kan tjäna en slant på den så toppen, men jag gör i dagsläget ingenting aktivt för att uppnå det. Det enda jag är ute efter är att ha samtal med intressanta människor. Alla gäster som jag bjuder in bjuder jag in för att jag tycker att de verkar intressanta och för att jag tror att jag skulle ha ett givande samtal med dem. Jag blir glad om folk lyssnar och uppskattar samtalen, men ärligt talat är inte det min primära drivkraft. Om jag skulle välja gäster baserat på vad jag tror andra kommer att gilla så hade den här podden blivit något annat än det jag vill att den ska vara. Även om ingen lyssnade skulle jag fortsätta, för det är just samtalen i sig som driver mig - folks uppskattning är en välkommen bonus.Jag gör allt som har att göra med podden själv. Bokar, spelar in, redigerar, publicerar, klipper videor till sociala medier och så vidare. Jag gillar att ha det så, men det innebär en hel del jobb när man publicerar ett avsnitt i veckan som jag nu har gjort i snart tre år. Av den anledningen behöver jag också ha några avsnitt på lager för att kunna upprätthålla det schemat. Därför går det i regel några veckor mellan att ett avsnitt spelas in och att det publiceras. Det är en balansgång då man varken vill att det spannet ska bli för långt eller för kort så att det blir stressigt att fixa allt, men det har väl mestadels gått bra hittills.Som nämnt är det just samtal jag är ute efter, inte intervjuer. Jag förbereder inte specifika frågor eller mallar, utan låter samtalet föra oss framåt och anser att ingenting är tabu att prata om. Ibland har jag gäster med kontroversiella åsikter, idéer eller bakgrunder. Det finns skilda tankar om hur sådant bör hanteras. Vissa tycker att det är mitt ansvar att tillrättavisa eller ta avstånd från någon som uttrycker en osmaklig åsikt i min podcast. Min inställning är en annan. Jag vill förstå hur personen landat i sina åsikter, oavsett hur hemska de må vara i andras, eller mina egna, ögon. Jag tror att respektfulla samtal blir ännu viktigare ju större våra meningsskiljaktigheter är, för alternativet när vi inte pratar med dem vars åsikter vi ogillar är att vi istället löser konflikter på andra, mer destruktiva, sätt. Min inställning är inte för alla och det respekterar jag till fullo. Som tur är finns det många olika poddar att lyssna på.Tack för att du väljer att lyssna på just min!Nu några ord om mina tre grundprinciper.FredIngenting är viktigare än fred. Fred är grundförutsättningen som krävs för att konst, vetenskap, kärlek, filosofi, naturvård och allt annat vi håller kärt ska kunna frodas. Krig är det lägsta tillstånd ett samhälle kan sjunka till. Det tar oss tillbaka till en tid då ordet civilisation inte ens gick att yttra, en tid före ordet i sig. Som ett primitivt djur agerar människan i krig på sina instinkter för att överleva, för att hålla sina barn vid liv. Kriget får oss att bli något mindre än människor, något mycket farligare. Än mer skrämmande är att det bland oss finns de som suktar efter detta tillstånd, ser det som en frigörelse där de får leva ut sina fantasier på sina bröders och systrars bekostnad. Ingenting är viktigare än fred. De mörka avgrunderna i vår natur som kriget exponerar - motvilligt i vissa, med iver i andra - är något vi med allt vi förmår måste hålla borta från att se dagens ljus.Krigets kostnader mäts inte enbart i döda kroppar, förflyttade gränser och förstörd infrastruktur. Det för även med sig misstro och generationer av förgiftade relationer, varaktig ekonomisk avveckling i de drabbade länderna och påfrestande migration till icke drabbade länder, samt osynliga psykologiska och relationella följder som drabbar även de lyckligt lottade som överlever och tar sig till säkerhet. Min familj undvek det värsta när vi flydde från Jugoslaviens kollaps under 90-talet och anlände till Sverige som flyktingar. Mamma, pappa, min bror och jag. Jag är evigt tacksam för att vi som familj fick en ny chans i ett fantastiskt nytt land samtidigt som våra närmaste släktingar överlevde. Vårt släktträd bestod, men kriget slet loss dess grenar och planterade dem som sticklingar på andra sidan kontinenten eller till och med andra sidan Atlanten. Vi har aldrig kunnat samlas för att fira varken jul eller någon annan högtid tillsammans och kommer aldrig att göra det, utan vi är glada om vi lyckas träffa några släktingar i taget en gång om året. Vår berättelse är inte unik och, återigen, en förhållandevis lycklig sådan. Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara ett av de stackars barn vars hela släkt utrotas av fallande bomber, som sedan ska navigera resten av livet utan någon anhörig som kan hjälpa, vägleda och älska dem. Vem kan klandra barnet om det växer upp till att hata de skyldiga och slänga nya bomber som fortsätter krigets onda spiral?Ingenting är viktigare än fred. Glöm inte bort det när representanter för en vinstdrivande krigsindustri, ambitiösa politiker och blodtörstiga kommentatorer i media försöker få dig att tro något annat. För det sista vi vill är att få lära oss den hårda vägen hur sant det är.YttrandefrihetJag har tidigare beskrivit yttrandefriheten som något vi människor har hittat på, men jag har sedan dess kommit att ändra min uppfattning. Vi föds med en total yttrandefrihet som vi har fått av gud, universum, naturen eller vad du än väljer att tro på. Det finns inga naturlagar som stoppar oss från att yttra vilka ord vi än vill. Det är endast vi människor som sätter begränsningar för vad vi tillåter oss själva och varandra att yttra.En del begränsningar är kloka, så som förbud mot hot och förtal, men inga begränsningar på vår naturliga yttrandefrihet bör införas utan ordentlig eftertanke eller tas lättsamt. Det fria ordet, och garantin om att inte straffas för att man yttrar det, är bland det vackraste och viktigaste vi har. Från denna frihet mynnar alla andra. Stryp yttrandefriheten och se de övriga raseras. Yttrandefriheten är vår trygghetslina, vårt sätt att hålla tyranni borta. Vi är bortskämda efter decennier av makalös frihet i vår del av världen och har glömt bort att tyranni står för en överväldigande del av vår historia. Vi tror att vi kan tumma på yttrandefriheten utan att falla tillbaka. Vi har fel.Västvärldens respekt för det fria ordet och fri journalistik är idag i ett sorgligt skick. Nya inskränkningar av press- och yttrandefriheten införs med i princip totalt stöd från både regering och riksdag, oavsett färg på slipsen, från utlandsspionerilagen till förbud mot förolämpning av tjänsteman. Inskränkningar som säljs in med ståtliga ord om rikets säkerhet eller skydd av minoriteter, men som riktas mot avsiktligt vagt definierade “förbrytare” och som inom kort börjar användas av de med makt mot alla som utmanar dem. Om vi ger våra ledare makten att tysta oss, så ger vi dem makten att begå vilka brott de vill, som många exempel från vår historia vittnar om.Men vi har något idag som vår historia saknar. Modern teknologi har gjort det fria ordet svårare att kontrollera än någonsin tidigare. Det är anledningen till att så många av dessa lagändringar sker nu. Det är ett fallerande etablissemangs spasmiska försök att kontrollera det vi säger, skriver och tänker. Försök som kommer att misslyckas, men som kommer att orsaka lidande längs vägen och som kräver att vi motverkar dem. Om du som jag värnar om att vi ska få yttra våra tankar, även när de går emot konsensus eller är obekväma, låt dig inte svepas med i hysterin om desinformation och censur - för ingen individ eller grupp kan ha makten att avgöra vad som får och inte får sägas utan att missbruka den. Du föddes med total yttrandefrihet. Tänk väldigt noga innan du tillåter någon annan att begränsa den.RespektIngen kan kräva att du älskar alla dina medmänniskor lika mycket. Ingen kan förvänta sig att du ärligt tycker exakt lika mycket om varje etnicitet, sexuell läggning, religion, ideologi eller annan kategori som vi så flitigt lyckas dela in oss själva i. Det är svårt, om inte omöjligt, för de flesta av oss att göra det. Men att behandla alla människor vi möter med värdighet och respekt är inte svårt. Det är inte svårt att titta en person i ögonen och se individen i stället för kategorin. Tyck vad du vill tycka om de yttre skiljelinjer som separerar oss, men behandla dina medmänniskor med den respekt som våra inre samhörigheter förtjänar, vår delade strävan efter liv, hopp och kärlek. Det är inte för mycket begärt. En vacker dag kan du själv tillhöra fel kategori i din betraktares ögon. När den dagen kommer hoppas jag att ni båda redan har lång erfarenhet av att inte låta det styra hur ni agerar mot varandra.Tack för att du har lyssnat. Jag tar inte för givet en enda sekund av din tid som du väljer att lägga på mig och min podcast.God jul, gott nytt år, glad vad du än firar och vi ses igen 2026! This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit aljosja.substack.com