Lina Thomsgård

Ja, för nu kan du låta sakerna vandra vidare genom att sälja eller byta dem mot något annat. Yes. Med Ikeas second hand marketplace. Alltså en marknadsplats för begagnade Ikea-möbler och varor. Som Ikea-familymedlem kan du köpa och sälja varor kostnadsfritt. Så låt din Ikea-möbel bli någon annans. Och det här är ju såklart enkelt. Du lägger upp produkter till försäljning med alla detaljer ifyllda redan. Alltså mått och produktbilder, för allt sånt finns ju redan hos Ikea. Gud, jag har inte slippat det här.

Ja, eller hur? Och så blir det tryggt också för att man har redan koll på Ikea och på möblerna. Det är liksom ett varumärke som man redan känner sig trygg med och det är produkter som man känner till. Och dessutom, ekonomiska fördelen är att du får 15% extra att handla för. Det vill säga som säljare kan du välja att få betalt via banköverföring eller via ett Ikea tillgodokort. Väljer du tillgodokortet adderar Ikea 15% av beloppet.

Ja, så ge hyllis, omar och klippan ett till liv hos någon annan. Upptäck IKEA Second Hand Marketplace på ikea.se-marketplace. Tusen tack IKEA! Vet du vad det här kommer bli? Ett avsnitt som är svårt för mig att lyssna på. Eftersom jag...

Kommer uppleva hela avsnittet som kritik. Jag sa. Tycker du att jag är bra på det? Det var en kuggfråga. Eller vad heter det? En icke-fråga. Jag är verkligen inte det. Jag kan inte på något vis ha lyckats få det och tro att jag är det. Hela mitt liv handlar om att undvika kritik. Och om jag får det sitter det kvar i tusen år. Kan jag inte släppa kritiken.

Får jag göra en liten analys? Absolut! Externt brukar du ofta vända kritiken utåt, men internt så slår du på dig själv.

Hur ser det ut? Jag tror att det är ganska allmänmänskligt. Jag gör säkert så själv också. Att om du är sen... Dumma tunnelbana. Ja, dumma tunnelbana. Sen bara, jag är sämst, jag är sämst, jag är sämst. Ja, jag är sämst, jag är sämst, jag är sämst. Men så gör väl många. Ja, du är sämst av två världar. För då hade det ju varit bättre att säga dumma tunnelbana och sen tycka att man själv är ofelbar. Eller? För en själv.

Ja, för den själva, just det. Men kanske inte för det framtida beteendet? Nej, just det. Exakt. Och det vi ska prata om idag är tendensen att säga att det var tunnelbanan. Ja, eller kanske ännu mer att man ofta vänder det mot den andra. Det var du.

defensivitet, ja vi kan definiera det här i början då ett reaktionsmönster där personen skyddar sitt ego istället för att ta in innehållet i kritiken det här är något vi alla ägnar oss åt mer eller mindre jag övar mig jättemycket på att liksom brösta när jag har fuckat upp vilket jag gör regelbundet jag skulle säga att du är en av dem i min närhet som är absolut bäst på det och som många gånger Björn du är ett

Alltså på ett sätt där man bara... Hur kan du vara så... Alltså så här... Vad finns det för liksom ikoniska såna? Alltså jag tänker typ... Någon nallepu... Alltså vet du en sån där figur? Att du liksom... Om vi får något mejl ifrån någon som bara... Så kan du verkligen vara så här... Det ligger verkligen någonting i det här, Lina. Jag tycker det här... Det är väl bra för oss att veta. Alltså du liksom, när jag bara...

när jag direkt känner att jag vill dö eller och jag menar ibland är det väl bättre det är såhär överskott och underskott ibland är det ju bra att slå tillbaka och sätta gränser och sådär så att man får man ska liksom inte ta på sig sånt som man för då blir man ju en sån här people pleaser person och om man tar på sig saker som man inte har gjort fel just det vi pratar ju om det people pleaser beteendet det här att be om ursäkt när man inte gjort fel just det det ska man ju lägga av med så att säga

I min personliga utveckling försöker jag göra en nykter analys. Vad var min del i att det här gick dåligt? Ibland är det för svårt. Ibland gör det för ont att ta in. Men jag försöker att jobba på det.

Jag hade någon sån situation för ett tag sedan där jag stökt tyvärr inte kan gå in på detaljerna men där jag kände att om det är så som den här personen beskriver då har jag verkligen fuckat upp och får...

Liksom verkligen bara be om ursäkt och så. Och så tänkte jag också att när jag ber om ursäkt. Det här lilla förlåthacket pratade vi om i något avsnitt för ett tag sedan. Då ska jag inte prata om varför jag gjorde fel. Eller varför det blev fel. Utan jag ska säga vad jobbigt det här blev för dig. Och så ska jag stanna där. Konstatera att den enda människans känslor som räknas där är den andras. Ja.

Det här har hänt, det är mitt fel. Och så här ska jag se till att det inte händer igen. Fan vad jobbigt att det blev så här för dig, och så här ska jag se till att det inte händer igen. Snarare än att, för att jag märkte att jag direkt ville gå till en massa ursäkter till varför det blivit som det blev. Varpå om jag hade sagt det så hade den här personen sagt, ja det där hjälper inte mig ett dugg.

Ja, det är work in progress. Jobba på det. Man skyddar sitt ego och är oförmögen att ta in innehållet i kritiken. Vanliga beteenden blir bortförklaringar, motattacker, offerroll eller total nedstängning. Alltså att man kör typ...

Man blir tyst och säger, gör vad du vill. Alltså att man bara checkar ut från situationen. Ja, en respons på ett egohot helt enkelt. Försvaret ligger mycket i att försvara egot. Sen kan uttrycket för det här försvaret vara offensivt. Peka finger, smita iväg. Ja.

Jag tänkte lista några sådana typiska reaktioner i vardagen. Ska vi se om du känner igen dem. Eller det kommer du säkert göra. Det kommer jag absolut göra kan jag säga. Och Lina, jag tycker inte att du är någon arketypisk sån här person. Men jag tror att du kommer att känna igen såna här personer kanske i din närhet. Omvända tack.

Och du då? Du gör ju ex hela tiden. Just det. Jag har ett syskonpar i min absoluta närhet som just i relation till varandra är de helt oförmögna.

Att ta på sig något ansvar eller någon skuld. Ja, sekunder någon gör något så är det bra. Så bara projiceras det tillbaka på den andra. Så att syskon A inte har betalat tillbaka en skuld i tid. Men fan du då, du gjorde inte det förra gången. Alltså det är liksom aldrig stanna upp och ta ansvar. Bara tillbaka till förra gången. Skifta fokus från innehållet i kritiken till den andres brister helt enkelt.

Skulle du som faktiskt legitimerad parterapeut och psykolog, skulle du säga att det är ett bra trick att ha att man aldrig någonsin ska säga något av typen du då? I en konflikt? Ja, i princip. För att om jag inte får säga det, så här...