Lina Thomsgård

En annan sak i ansens grej vet jag att jag fick lära mig när jag höll på som mest med jämställdhetsfrågor är att den här idén som vi har om vad det är för någon vi letar efter till den här mellanchefsrollen. Om Johan hade det här jobbet innan så kommer jag att ha en idé om att det är en Johan-typ vi ska ha. Mm.

Och det kan gälla att det både ska vara en man eller en man med ekonombakgrund. Även om rollen i sig inte kräver det. Att man generellt skriver en massa saker på den här kravspesen som faktiskt absolut inte behöver vara ett krav. Utan det är helt andra saker som är jätteviktiga i den här rollen. Till exempel att man kan få människor att jobba bra tillsammans. Ja.

Man låter de första sekunderna färga hela bedömningen av en person trots senare motsägande information. Ska vi redan här eller kommer vi senare i detta avsnitt att ge våra jobbsökande lyssnare tips på hur man då gör för att göra rätt första intryck?

Kan man tänka där att nu när vi berättar om detta att hemska med oss människor så är det inte att vi saluför den idén att så var snygg för då kommer du få jobb utan att anledningen till att det ändå är viktigt att prata om är för att ju mer vi är medvetna om våra olika biases och tankefel desto mer kan vi agera annorlunda. Så är det, precis så är det.

en Kalle. Notera hur elegant jag nu vände på. Exakt. Likheten där är då namnet. Ja, just det. Det är inte bara någon som gillar samma sport som jag och ser ut som jag, utan det kan vara så sitter som jag. På marginalen så spelar sånt in.

Utöver det här så har vi ytterligare en annan faktor som kan ställa till det. Vi har mindre hinder hos den som söker. Sen har vi olika tankefel och biases hos den som är arbetsgivare och kanske gör arbetsanställningsintervjun. Och tredje grejen är? Det är det här med nervositet.

Just det, i stunden, testera i stunden. Vad händer med vårt tänkande när vi får påslag? Nu ska ni få ha något riktigt sorgligt, nytillkomna lyssnare. Det som händer när vi får påslag, en akut stressreaktion, är att prefrontalkortex som sköter vårt logiska tänkande, argumentation, problemlösning stänger ner.

Och istället blivit tunnelseende på hotet eller hindret. Och kan inte tänka. Och det är väl en sån sak som leder till det här som man brukar kalla så här att man får blackout. Eller att man liksom inte ens kan svara på vilken skola man gick i. Eller sådär för att det bara är helt... Visst var det så att du hade någon gång fått en blackout? Två gånger. Ja.

Första gången blev jag så, det var som att jag trodde att jag hade fått hjärnblödning eller något för att det liksom aldrig hade hänt innan. Att jag bara, jag vet inte vad jag är, jag vet inte vem du är, jag vet inte vad jag pratar om. På en ansvarsintervju? På en ansvarsintervju, nej det var typ ett pitchmöte och där då så bara, men gud vad hände nu? Jag vet inte vad, då agerade jag ungefär som om jag hade fått en hjärnblödning också. Mm.

Och sen i efterhand så var ni, jag var bara nervös som sjutton och fick en fråga som jag behövde svara jävligt bra på och bara zoom. Fick ni uppdraget eller? Fick ni uppdraget? Ja, det fick vi för att jag träffade en person som var slump på restaurang senare samma kväll och då kunde jag dra det igen och då var jag så avspänd så då kunde jag komma till mig rätt. Men sen fick jag, sen var det mer såhär anställningsintervju där jag mitt upp i alltihopa höll på med någon lång utläggning och så bara

Nej, vet ni vad? Gud, nu kommer jag av mig. Var var jag? Förlåt, jag är typ nervös. Vi börjar om. Och det gick bra.

Gud vad spännande. Alla ni där ute som är ute och söker jobb, vilket det är ganska många, att tänka på när du söker jobb för att kunna landa drömjobbet. En lista. Visst. Och nu kommer jag ju prata som psykolog då förstås i första hand. Organisationspsykologen i mig kommer att vara på plats. Men även Björn, den gamla arbetsgivaren, kommer att ha lite reflektioner. Åh, spännande. Undrar om jag då ska, bara för att skapa dynamik, vad Lina Tomsko, den gamla arbetssökanden,

Blackout. Nu blev det väldigt mycket påslag hos vi här. Första punkten. Första punkten. När jag väl säger det så kommer du säga ja. Säg första bokstaven i första punkten. S. Snällhet. Älskling.

Det där självinsiktsarbetet. Det är inte helt dumt att göra för alla som vill vara i en relation. Som vill må bra i vardagen. Som vill funka med andra människor generellt. Att ha lite koll på.

om jag skulle googla såhär frågor, självinsikt, självkännedom då skulle jag kunna hitta det på nätet sådana som man kan använda sig av och man kan även bjuda hem vänner på en liten självinsiktsmiddag det är faktiskt något man kan använda AI till ställ mig frågor som ger mig självinsikt nästa punkt då

Alltså, jo, jag har gjort det, men det är alltid så här med så här, fast vi får se om en kvart. Så jag är liksom ganska osärrig med sånt. Ja, just det. Faktiskt. Men jag har vänner som gör det. Och de är väldigt mycket mer framgångsrika än jag. Ja, vadå? Går det bra för dig också? Ja.

Som har ett liv eller en karriär som är vad man vill ha och tror att man skulle vara bra på. Just det. Och när man har den bilden klar för sig, då kan man gå på den här punkt två, research och kompetensutveckling. Vad behöver jag göra för att komma dit? Jag vill bli chef, men jag har inte varit chef nu. Hur skulle jag då kunna? Ja, då ska jag söka teamleaderjobb.

Idol i alla yrkessammanhang. Herregud, vilket geni. Men det gör jag ju fortfarande alltid. Du, jag tar ju rygg på dig hela tiden. Jo, fast jag menar mer. Hej, kan jag komma och jobba gratis hos er i två månader? Jag slutade jobba gratis ganska snabbt. Det tycker jag man ska göra. Det kan vara det allra första man gör. Sen ska man sluta med det.

Men du, mentor. Självklart är det en medievärld. Men säg att jag jobbar på Ica Maxi och inte längre vill sitta i kassan. Ska jag då gå fram till Åsa i Scharken och bara, du, så funkar mentor-grejen även i andra...

Där vet jag att de flesta anställningsintervjuer som åtminstone är bra brukar handla om att man säger inte bara, vad är din styrka? Om jag frågar dig, du bara, jag är jättebra på att lösa problem under tidspress. Då kommer jag nästan alltid att säga, berätta om en situation när du fick göra det. Mm.