Men jag kan väll inte vara alkoholist, jag har ju allt, jobb, lägenhet, vänner. Jag dricker inte på morgonen, jag har aldrig varit på rehab, jag är inte hemlös, jag har inte... listan kan göras lång. Men sannningen är den att trots att Louise konsekvenser inte var att hon hade förlorat allt så levde hon med beroendesjukdomen och den blev bara värre och värre. Från att ha varit en partypingla och livet hade varit en fest började hon isolera sig mer och mer, minnesluckorna kom oftare och blev längre och konsekvenserna blev värre, tillslut så förstod hon att hon behövde hjälp. Livet hade blivit ohållbart och ångesten och skammen låg som ett moln över henne dygnet runt. Idag har Louise varit nykter i över 4 år och vill dela med sig av sin historia. Vi pratar om vikten av att nå sin egen personliga botten och inte jämföra sig med andras konsekvenser. Vi pratar om skammen och ensamhetens sjukdom, vi pratar om den mentala besattheten, fysiska allergin och att alkoholism är en progressiv sjukdom.

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related