I det här avsnittet stannar vi upp och landar i samtalet med Nina Söderquist – vad väckte det i oss, vad stannade kvar, och vad tar vi med oss in i vår vardag? Vi pratar om modet att säga ifrån och sätta ord på sina behov. Om att ligga på vården, jaga svar när det gäller ens eget liv och välmående. Vi reflekterar också kring kraften i att dela – hur läkande det är att sätta ord på det man är i. Nina beskrev hur hon "pyste" under hela processen, hur sociala medier blev hennes sätt att bearbeta i realtid. Den ärligheten väckte igenkänning och blev en kraftkälla – både för henne själv och för andra. Det är något vi verkligen vill uppmuntra: att använda podden, mailen, eller vilket uttryck som helst för att få pysa ut. Det är läkande. Det är mänskligt. Och helande både för dig och dom som får ta del av din erfarenhet! Vi pratar också om uttrycka vad man behöver – även när man inte vet. Att säga "jag vet inte vad jag behöver, men jag vet att jag inte vet" är också att uttrycka sina behov och att sätta en gräns. Om livskraften som stärks i och med att vi jobbar med oss själva, vår självmedkänsla och vårt inre – blir inte bara hjälpsamt under tider av kris utan som en livsinvestering för resten av livet. Tack för att du lyssnar, delar avsnitt vidare med andra, mailar och delar din resa. Och tack igen till Nina för att du kom och var precis så kraftfullt mänsklig som du är! 📩 Vill du dela något med oss eller kanske gästa podden? Maila: [email protected] [email protected] Vi är så glada att du är med oss- vi möts i avsnittet 💜

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related