Lina Thomsgård

Alltså liksom dopaminkicken, den blir kemisk, det skapar ett kemiskt beroende. Det är inte bara den här personen som kan tillhandahålla den fixen. Okej, jag måste hitta den där fixen någon annanstans. Hur känns det att gå som en katt? Hur känns det att åka på en dalbana? Hur känns det att försöka fylla på andra saker?

Ja, verkligen. Och där vill jag bara undersöka att det här är bra för alla. Man behöver inte vara medberoende, man behöver inte vara i en relation, man har bara att lära sig om sig själv och hur man mår och vad man gillar. Väldigt bra. Och om man länge levt i en relation där någon annans behov har varit i centrum så är det så svårt så att du vill inte ens dra igång för att det känns som ett sådant nederlag att typ stå framför chipshyllan och bara jag vet inte vilka chips jag tycker om.

Jag vet inte ens det. Jag skiter i den här jävla skiten. Och att börja då kan det vara så här, okej då ska jag undersöka vilka chips jag tycker om. Alltså att se det som en självrespektsövning. Vilka chips tycker jag om?

kom på du vet jag har ju hållit på med min handstil nu den här sommaren köpte jag ju liksom fina pennor och fina skrivböcker för att jag skulle skaffa mig den här fina franska menyhandstilen och sen så nu för någon vecka sen så bara men vänta det var ju min grej när jag var liten jag bytte skola mellan ettan och tvåan när jag kom till tvåan så såhär var jag såhär oj vad lina skriver fin folk så jag skulle ställa sig runt mitt lilla bord så det var en såhär okej jag älskar att få såhär skriva fint mm mm

Man kan hitta något riktigt barnsligt fånigt att göra. Ja. Som man gillade förr. Du satt på en hel tågres och övade på att skriva som på franska menyer. Tågres och flygres och... Alltså, jag vet inte hur många timmar jag har lagt på det den här sommaren. Kan du skriva som i en fransk meny? Jag tycker det. De har liksom lyckats med en... De har så anfangna, de har liksom ett...

Den första bokstaven är så otroligt stor och tjusig så att det känns lite för spexigt att använda det. Men det är nödvändigt för att det ska bli menystilen. Skulle inte det kunna bli din gimmick? Alltså din motsvarighet till Mikael Dahléns röda och gröna strumpa?

Jag vet inte om det är här man behöver säga det, men jag tänker mig att det värsta som kan hända tanken som man har som medberoende, nämligen att om jag berättar för dig hur det är så kommer du säga att sluta upp, släpp taget. Och det vill jag ju inte. Det är ju precis det jag inte vill. Alltså kommer jag inte prata om det.

Men jag tror att det är ett bra samtal att ha. Om det är svårt att ha det med någon annan så kan man börja med att ha det med sig själv. Vad är det som gör att jag inte släpper taget? Vad är det som gör att jag inte lägger benen på ryggen eller inte låter bli att svara? Vad är det där? Och ge sig ut på upptäcksfärd i de där känslorna. Förr eller senare kommer du att upptäcka att

Det här håller inte. Det bästa är såklart att man kan prata med någon som älskar en som är klok. Men går inte det så kan man också inleda samtalet med sig själv. Jag kan passa på att ge ett tips som har hjälpt mig.

Vi har en fallenhet för det här och då har jag använt som regel för att man stöter så himla ofta på situationer där man kan kliva in i den här rollen. Alltså du vet det är någon som liksom...

Mår dåligt eller behöver låna pengar eller vad det kan tänkas vara och så vill man få känna sig duktig så man ska hjälpa. Men då har jag använt som regel att jag aldrig någonsin ska undanhålla för någon...

konsekvenserna av deras beteenden och i det utgå från mig själv, jag har nämnt det här i något tidigare avsnitt men såhär om du Björn är en sån som slarvar bort alla pengar eller dricker för mycket eller vad det är och så frågar du mig skämde jag ut mig igår eller får jag låna hundra spänn

Så är det min regel att jag aldrig någonsin kommer säga Nej det gjorde du inte Absolut får du göra det Utan då kommer jag säga Ja fan det blev riktigt besvärligt När du började härja där på baren Det var jättemånga som tittade Och jag kände Jag skämdes jättemycket

Eller, nej du kan inte låna 100 spänn till för du gjorde det igår och du har inte fått tillbaka dem. Det vill säga konsekvenserna av någons beteende får jag aldrig ljuga om. Vare sig för dig eller för mig själv. För det har varit för mig det enda sättet som jag kan veta att jag åtminstone inte möjliggjort. För det har alltid varit där det har börjat för mig. Mm.

Nej, det gjorde inte ont. Nej, det var ingen fara. Det var visst fara. Det gjorde visst ont. Det var visst jobbigt. Du betalade inte tillbaka. Konsekvenserna av någons beteende. De konsekvenserna för dig. Feedback. Så här blev det för mig. Du gör vad du vill med det, men så här blev det för mig. Det är en garanti för att man inte ska tappa bort sig själv. Jättefint. Så bra. Och nu ska vi bara ta ett break för några hälsningar från våra samarbetspartners.

Jag såg att det var ett exempel på sådana här pro-dependence. Att relationen var kvar men med strama regler. Jag rekommenderar inte det där. Gud vad jag har haft relationer i mina dagar. Typ med goda vänner. Jag hänger bara med dig när du inte dricker. Ja.

Vad gör jag då? Jo, jag tar ansvar för en annan människas nykterhet. Så vet jag att ju mer jag träffar den här människan, desto mer kommer den här människan vara nykter. Alltså måste jag... Och då blir det ett köpslående. Som är jätteosunt. Jag tror inte att det ska vara... I den pro-defenders-modellen så tror jag inte att det ska vara så. Jag tror att det är jättemycket så här...

okej Björn det är möjligt att vi av det här avsnittet för så blir det ju ibland att vi känner såhär men vänta och det här också det här vill vi ha sagt och det här att det blir ett uppföljningsavsnitt någon gång i framtiden men nu har vi i alla fall påbörjat det här viktiga samtalet du har bara ansvar för dig och ditt liv och dina beslut andra har ansvar för sig och sitt liv och sina beslut och det betyder inte att man inte älskar någon eller inte vill finnas där ja

Det är det viktigaste som kan sägas faktiskt. Om vi ska sammanfatta den här dryga timmen. Tack Björn och tack våra lyssnare. Tack till Peter Malmqvist som klipper vår podd och tack till Acast där vi spelar in. Vi hörs mer snart. Hej då!

Varmt välkomna till Duma människor och fredagsfrågan. Varje fredag besvarar jag, Lina Tomsgård och Björn Hedensjö, psykolog och författare. Vi besvarar era frågor som ni har skickat in till oss. Vi försöker göra det med psykologisk finess och vetenskaplighet. Men ibland blir det även egna reflektioner, lite emperi och lite så. Är du beredd Björn på vår fråga idag?