Lina Thomsgård

Så är man bara, jag bryr mig inte om den sociala ångesten. Att det spelar så himla stor roll för mig vad folk tycker om mig. Plötsligt försvinner den. Jag bryr mig inte om vad ni tycker om mig. Jag kan säga och göra, jag kommer sent. Vi kan nästan bli lite arrogant.

Det har jag några exempel på och jag tror fan att jag själv kan se hos mig. Jag har stött på det någon gång också. Jag har tänkt att jag måste se till att alla ni människor som är nära mig, om ni ser det hos mig, att nu är limpan rakt av otrevlig och störig. Har det inte hänt?

Nej, vet du vad? Vi ska aldrig säga aldrig. Men om vi försöker se på det här principiellt, för även här så är the jury still out. Vad är det så här i? Vad gör det egentligen med oss? Vi vet inte riktigt. Men vi har en brevskrivare som har börjat med något som får den att må bra. Och nu känner, ska jag behöva göra det här alltid? Mm.

Och kan jag ens lära mig att tycka om den jag är utan piller? För brevskrivarens är ju hen på piller än mer en person som den vill vara. Och att då sluta med det, sluta med det här. Den här grejen som hjälper blir att vara en version av sig själv som man kanske tycker mindre om och måste lära sig tycka om. Och hur då göra?

Man kan ta bort att behöva ta någonting resten av livet. Ja. Jag tyckte att du hade ett bra svar på det. Försök att inte tänka så. Nej. Och blir det så den dag när du är 97 och bara oj, det blev hela livet. Då har du ju hela tiden fattat det beslutet. Ja.

Det här är ett politiskt reklammeddelande. Sponsorn av reklamen är LO. Meddelandet är kopplat till det svenska riksdagsvalet 13 september 2026. Mer information finns på lo.se-transparens.

Björn, vi har några riktigt snuviga veckor både bakom oss och framför oss, eller hur? Ja, så är det ju. Och när man är småförkyld men håller på att bli lite sjukare, har du tänkt på det att vi, du och jag, vi kan ju när det blir så ligga hemma och jobba i sängen. Ja, så är det. Vi behöver ju inte ens sjuka mellan oss för vi fixar precis det vi behöver fixa ändå.

Ja, man kan ju ligga där i sängen och skicka och ta emot mejl och sånt. Och riktigt så enkelt är det ju inte för dem som har LO-yrken som till exempel brevbärare, undersköterskor, byggarbetare, barnskötare, elektriker, butiksbiträden, lagarbetare, frisörer, lokalvårdare, industriarbetare med flera.

Men det här är ju inget alternativ för undersköterskan till exempel. Eftersom hon jobbar på plats på jobbet och av många anledningar så kan ju inte hon jobba sjuk. Och alla de här som är räknade upp, alltså barnskötare, elektriker, butiksbeträdande etc. Det gäller ju där också. Och en dagslön ligger på över tusen kronor om den gör det för någon. Så är det en för stor självrisk i sjukförsäkringssystemet anser LO.

Tack så mycket, LO. Sen den här frågan nummer två, lära sig tycka om den man är utan piller. Då tänker jag att du är ju den också. Alltså, den du är, det är liksom inte två vitt skilda individer. Jättemycket med dig är samma. Alltså, musiksmak eller hårfärg. Det är så otroligt mycket med dig och din personlighet som är samma.

När man famlar i svåra beslut så är det som att man ibland blir så tydligt hur man har bildsatt saker och ting och att det försvårar för en. Exempel är det här med att jag tog ett piller och så tänker man att piller i alla lägen är som typ en alvedon. Du har ett sår som gör ont men du tog alvedon så nu känner du inte det såret fast det fortsätter blöda.

Och så tänker man att det är samma med SSRI. Men tänk om, jag säger inte att det stämmer, men det skulle ju också kunna gå att tänka att du har liksom en ett brus. Eller liksom en humla som är inne i din kropp och bara och stör och gör oro och ångest som så här, det här pillret bara får humlan att sova ett tag. Eller får humlan att försvinna. Eller får mardrömmen att försvinna. Så att det går ett tips från mig till brevskrivaren är att

Försöka se på den här tillvaron med piller. Och om det nu upptar tanket, det går ju också att testa mina vänners version som bara är skitsamma. Jag mår bra. Men om det upptar tanket, att försöka hitta andra sätt att se på det där det inte är det här. Egentligen mår jag så här.

När tar piller blir jag den här låtsasversionen. Utan så här, gå och se på det på ett annat sätt. Tänk om det inte finns något egentligen. Tänk om vi liksom alltid är ganska så formbara och anpassa oss till det vi är i precis nu. Och behöver vara lite extra rustade med olika saker för att det är perioder vi går igenom.

Vet du vad vi kan avsluta med det mest självklara för oss att säga? Vad säger din läkare? Ja. Brevskrivare. Vi uppskattar såklart att du skriver till oss och att vi kan stöta och blöta de här grejerna tillsammans. Men den som skrev ut de här pillerna till dig gjorde det av en anledning. Och när ni ser så här avstämningar så kommer den att ställa frågor om hur du mår och varför. Och det är klart att vad du vill spelar in. Men de kan väl ändå sin grej, va? Ja.

Och det här med att lära sig tycka om sig själv utan piller. Tänk om piller hjälper dig att göra det. Så har det varit för mig. Allt jag har varit igenom, beslut jag fattat, grejer jag gjort. Nu när jag inte känner mig riktigt lika skör så är det lite lättare att titta på det och se mönster och se vad jag faktiskt skulle må bra av. Så att igen, det behöver inte riktigt vara så. Man behöver inte formulera det så som man

Tenderar du göra? Ja, det här var kanske vårt... Ett svar där vi lämnar vår brevskrivare på exakt samma plats där vi började. Nej, det tycker jag inte. Nej, okej. Ska vi säga så? Jag tycker vi gör det. Och brasklappar till höger och vänster. Vi vet att det här är ett känsligt ämne och många känner starkt för det. Så håll diskussionen i så fall vänlig och trevlig i vårt kommentarsfält på Instagram.

just det är du verkligen utbränd? är jag verkligen utbränd? jag sliter lite till

Därmed att fel personer tar åt sig ibland. Ja, just det. Att det är just de som aldrig någonsin är stödja som bara Åh nej, jag är förmodligen en stödja. Det är förmodligen nej de pratar om nu. Men det var bra braskat. Utbrändhet kan också leda till samma saker. Då ska man absolut inte träna mer bara för att vara duktig.

Men när det gäller mig, då är jag definitivt inte sjuk. Jag vill bara inte träna. Tack Björn och tack brevskrivaren för fint brev. Håll oss uppdaterade med hur det går. Och tack till Peter Malmqvist som klipper vår podd och till Akos där vi spelar in. Vi hörs igen mycket snart på onsdagar med fullängds avsnitt på olika intressanta teman och på fredagar med fredagsfrågan.